Ropen skalla, välfärd åt alla!

Upp till kamp emot kvalen, sista striden det är, ty Internationalen åt alla lycka bär!

Ropen skalla, välfärd åt alla! Ropen skalla, rättvisa åt alla!

Nu får krisen vara slut, nu ska Fredrik Reinfeldt ut!

Vi vill leva, utan Reva!

Rösta borgarna, i papperskorgarna!



Det är roligt att vara Röd på 1 maj. De andra partierna får säga vad de vill.
Gårdagen var vänsterns dag... har alltid varit, kommer alltid att vara.

Som vanligt blåste det kalla vindar i Göteborg. Men solen var framme och det var (nästan) en helt blå himmel ovan oss. Det är något väldigt speciellt med 1 maj. Arbetarnas och vänsterns dag. Dagen då vi samlar oss.
Då man ser hur många vi är som strävar åt samma håll.
Dagen då hundratusentals människor runt om i landet använder sin rätt till demonstration, skänker en tanke åt de som inte har den rättigheten, som dör i kampen om den.

I år var det en speciell känsla... nästa år är det valår. Det kändes, vi kände det, i varje cell. Hoppet fanns där. Entusiasmen och viljan.
Det känns som att det finns ett slut på det här borgliga styret.
Nu får verkligen krisen vara slut!
Ett ljus i sikte, hopp om någonting bättre. Ett hopp om att mitt barn ska få någonting annat, något mer, än vad Reinfeldt och hans allianas har att erbjuda!

Vi såg inte Jonas Sjöstedt på Gustav Adolfs torg. Lyssnade lite grann på Byggnads ledare Johan Lindholm. Han pratade så klart mycket om bostadssegregationen, orättvisa löner och arbetsvillkor.
Han sa mycket bra saker, men jag tror (och tycker!) att 1 maj i Göteborg, ett år innan valet, kräver en mer känd person från S. För trots massorna i demonstationstågen och längst gatorna, så är det politiska engagemanget allt för litet. Att en sådan här viktig dag skicka fram Byggnads som huvudtalare i Sveriges näst största stad är liksom inte bra nog. Trots fina ord.

Men... jag har framtidstro. Jag tror att vi tar hem det här!
Frågan är i vilken konstellation. Sjöstedt har satt som krav att all vinst i välfärden ska förbjudas. Det är hans stora hjärtefråga. Det går Löfven inte med på. Vad händer då? 
Jag tycker om Vänsterpartiet. Kanske är jag egentligen mer vänster än sosse, men dagens högerorienterade samhälle klarar inte av en sådan politik. 
Det som i mina ögon är ganska så sunt, ses av allt för många människor som extremt.
Att gå till ytterligheterna.
Det Sverige som en gång var, finns inte längre. På gott och ont. Det finns inte längre ett tillräckligt folkligt stöd för den typ av rättvisa som Vänsterpartiet kräver. Kanske gör S och Mp bäst i att lämna V utanför den här gången? Jag tror att de två kan få tillräckligt stöd för att leda landet.
I förra valet såg vi hur sossar till höger om falangen skrämdes bort av sammarbetet med Lars Ohly. Det får inte hända igen! Allt för mycket står på spel..!

Det glädjer mig att vi ligger bra till i opinionen, nu måste vi upp lite till!
Det glädjer mig att Sd bara åker neråt och neråt.
Det glädjer mig att Mp åter är rikets tredje största parti.
Det glädjer mig att Kd ständigt ligger och vackar vid 4 % spärren.

Nu börjar det bli riktigt spännande!

/Emelie