Ännu en orolig natt i förorterna. Skolor som brunnit, stenar som kastats och raistiska inlägg som delats hej vilt på Facebook. Människor är oroliga. Arga. Uppgivna.
Nej... allt kan inte skyllas på den här regeringen, men mycket står dem till svars.
Under flera decenier har segregationen i ökat i våra större städer. Människor som fått mer välbetalda jobb och gått längre utbildning har flyttat från förorten in till finare områden. Nya människor har flyttat in, många efter att ha invandrat från andra länder.
Allt eftersom tiden gått har städerna förändrats. Arbetslösheten bland utlandsfödda samt deras barn är betydligt större än bland svenskfödda och deras barn. Detta gäller även de med gymnasial samt eftergymnasial universitetsutbildning i Sverige. Akademiker med genomförd utbildning i sitt ursprungsland är också arbetslösa i betydligt större omfattning. Det pågår en massiv diskriminering av den här gruppen.
Skolorna fungerar inte i förorten. Det är allt för många barn per lärare. Det finns inte alltid studiestöd att få hemifrån, då föräldrarna har brister i språket. De har inte råd att utnyttja RUT för att anlita privat läxhjälp. Allt fler går ur gymnasiet utan fullständiga betyg, något som är förödade för framtiden. Det råder känslor av hopplöshet.
Åratal av arbetslöshet, samhällsfunktioner som läggs ner, lägenheter som inte rustas upp, kriminalitet som fångar upp i gemenskap och en ökande främlingsfientlighet.
Människor som vill och kan. Som bär på så mycket kompetens och kraft.
Som ständigt slås ner. Det föder hopplöshet.
Vi har en regering som under sju år har gjort medvetna satsningar på att öka klyftorna mellan människor. Den så kallade "arbetslinjen" har drivits hårt. Den har inte lett till särskilt många jobb, arbetslösheten är högre än någonsin. Där emot har de som inte kan eller får jobba fått det betydligt sämre under de senaste åren. Det ska straffa sig att vara sjuk. Det ska straffa sig att ha förlorat sitt jobb. En allt högre kostnad har lagds på kommunerna efter att människor blivit av med A-kassa eller sjukersättning.
Det ekonomiska bistånd som var tänkt att användas av få människor, tilldelas nu allt fler... för att de över huvud taget ska överleva. Kyrkan vittnar om ökade önskemål om hjälp till mat och kläder. Majblomman om hur allt färre har råd med glasögon till sina barn.
Socialsekreterare flyr jobben på Socialtjänsten, där de tvingas kontrollera människor in i minsta, förnedrande detalj. Inte en fika, inte ett biobesök, inte en dag på badhuset med barnen. "Det är inte dina pengar, det är samhället som försörjer dig! Tro inte att du kan fuska!"
Förnedringen att ständigt stå på knä, att aldrig få säga vad man tycker och känner... det är samhället som försörjer dig. Någon sa "jag lever inte på bidrag, jag överlever på bidrag!"
Ingen människa vill leva så, men vi har en regering som står redo med piskan.
Statsministern står och säger hur svensk polis finns på plats. Svensk lag gäller.
Ja... vi befinner väll oss i Svergie? Skulle dansk polis komma inspringande?!
Skulle italiensk lag gälla?! Varför säger Fredrik Reinfeldt så här... om inte för att poängtera att några andra än svenskar står för upploppen?!
Det här är inte en invandrarfråga. Det är, till viss del, en intergrationsfråga.
Det är definitivt en klassfråga. Klassillnaderna har ökat mer i Sverige, än i något annat i-land under de senaste åren.
Som sagt var... medvetna satsningar där hyresrätter har gjort om till bostadsrätter, där fattiga blivit fattigare, rika blivit rikare och utanförskapet större än någonsin.
En klassisk borglig politik, där vi nu ser resultaten!
Självklart ligger inte lösningen i att kasta sten och bränna bilar.
Självklart är det väldigt synd om de poliser och brandmän som utsätts för detta.
Men att göra det så jävla enkelt för sig... att tro att det här handlar om etnicitet... det är bara dumt. Nästan lika dumt som när Moderater står upp i debattprogram och säger att ingen annan regering någonin satsat så mycket i förorten som de gjort. Snälla nån... det är dags för en ny politik... för den här, den fungerar UPPENBARLIGEN inte!
/Emelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar