Hemliga yrkesdrömmar

Om du skulle arbeta med något helt annat än vad du gör idag...
vad skulle det vara då?

Jag har varit sjuksköterska i snart ett och ett halvt år. Tvärt emot vad man kanske kan tro av alla mina arga sjukvårdspolitiska inlägg, så älskar jag mitt yrke.
Är väldigt, väldigt stolt över min legitimation. Det är därför som jag känner ett ansvar att höja min röst. För mina kollegor, patienter och för yrkesrollen. Egentligen vill jag inte göra någonting annat än att vara sjuksköterska. För att få in brödfödan alltså.
 
Ibland kan jag ändå drömma mig bort...
 
Från att jag var barn till för bara några år sedan hade jag en dröm.
En dröm om att bli journalist.
Jag hade inte tillräckligt bra betyg, så jag fick söka mig till Media och kommunikationsvetenskapliga programmet. Väl där så slocknade min glöd.
Kanske hade det varit annorlunda om jag kunnat komma in på Journalisthögskolan istället... jag vet inte. En kombination av att jag blev nykär och att kurserna handlade mer om annan typ av kommunikation än den mediala, fick mig i allafall att tappa sugen.
Och så började jag fundera... vad ville jag efter högskolan? Ville jag verkligen samma sak nu som tidigare? Resa jorden runt för att bevaka det senaste? Jobba dygnet runt för att vinna kriget om tidningsutrymmet? Sälja in mig själv hos de stora redaktionerna?
Var det fortfarande det jag ville?

Jag valde en annan väg. Kom fram till att det var trygghet jag ville ha. En fast lön.
Jobba med människor. Komma hem till man och barn. Och det ångrar jag så klart inte, men ibland kan jag fundera på hur det hade varit att ha skrivandet som yrke.
Nej, jag skulle inte vilja bli utrikeskorre. Den där hjältedådsrollen har jag lagt åt sidan.
Men en annan, mer lugn och trygg form av journalistik, det kan fortfarande locka.
Jag kan även ha tankar om författarskap. Att skriva fiktivt. Problemet är att jag inte är tillräckligt bra på att skriva. Om jag har en riktigt bra dag, kan jag få till en hyfsad debatterande text, men skönlitterärt... där har jag allt för stora luckor.
Jag kan lockas av att studera svenska på högskolenivå. Att plugga mig till en bättre teknik. Går det?
Jag kan lockas av att i allafall försöka skriva en roman, bara för att se hur långt jag kan ta det.

Även om jag älskar mitt yrke, så kan jag drömma mig bort hur jag sitter där på mitt kontor. Med ett organiserat kaos på det gamla robusta skrivbordet. Det står placerat framför ett fönster. Utanför ser man bara hav. Sand och vatten. Där sitter jag och skriver mina debattartiklar, krönikor, romaner.
Att få jobba hemifrån, styra över min tid. Nå ut till människor. Beröra. Påverka.

Men hur ofta går sådana drömmar i uppfyllelse? Ens med en journalistexamen och särskild begåvning i ryggen?
Nej... vad är väll en bal på slottet? Jag får fortsätta slita bland urinflaskor, bukdrän och spypåsar för 22 000 kronor i månaden.
Komma hem klockan 23 och gå upp klockan 05 (men jo, jag älskar det!) 
Styra över sin egen tid? Jobba hemifrån? Vem kan göra sånt?

/Emelie