lördag 25 maj 2013

Moderspassion



Ett varv har gått i vår bokcirkel och det var åter mamma Astas tur att välja roman.
Det blev "Moderspassion" av Majgull Axelsson.  
För er som inte är med i vår lilla klubb... här är en kortis om handlingen:
Huvudpersonen Minna har ärvt sin mosters vägkrog. Ett fint litet ställe på en liten ort.
En dag blåser det upp till storm och ett antal personer tvingas söka skydd på krogen.
Flera livsöden flätas upp. Sorger, besvikelser och katastrofer. De bär alla på små hemligheter och inre mörker. Till stor del förknippade med föräldrasakap. Stormen ger stora konsekvenser på deras liv, på gott och ont.

I torsdags frågade mamma hur det gick med boken... jag svarade att jag hade lite kvar, men att jag skulle hinna läsa klart. En sanning med modifikation. Jag hade läst 50 sidor och hoppades att jag skulle hinna läsa klart!
Jag har nämligen haft lite svårt att komma in i den här boken. Åtskilliga gånger har jag tagit den med mig ut på altanen eller in i sovrummet. Men efter en kort stund har jag avbrutit mig för att pyssla med något annat, bläddra i en tidning eller sätta lurarna i öronen.
Jag märkte ju, redan efter första sidan, vilket språk Majgull Axelsson behärskar. 
Att alla förutsättningarna för en stor läsupplevelse fanns där.. men har varit allt för rastlös.
Igår tog jag mig dock i kragen, slog upp sida 51 och började läsa. Och jag läste, läste och läste... 400 sidor på två dagar. Underbara, underbara Majgull Axelsson.  


Jag var så säker på att jag läst en av hennes tidigare romaner... men nej... inte ens "Aprilhäxan".
Hon är en fantastisk författare. Hennes sätt att använda svenska språket är genialt.
Det är målande och detaljerande, utan att bli övertydligt. Dialogerna och karaktärerna känns äkta. Berättelsen är trovärdig rakt igenom, även i beskrivningen av kopparängeln som följer Minna genom tillståndet mellan liv och död. Även i hennes galenskap.

Som blivande mamma griper romanen tag i mig. Beskrivningarna av moderskapets svåra roll berör mig. Jag blir upprörd, ödmjuk, rädd och lugn på samma gång.
Frågor om hur man kan ge något som man själv aldrig fått, bryta mönster som pågått under generationer, våga se det som är läskigt att se, förstå sin nästa genom att förstå sig själv, den ovillkorliga kärleken... jag tror att det sådant som alla mammor funderar över... men kanske speciellt inför födseln av sitt första barn.
När man vill göra allting rätt, inte någonting fel. Inte skada. Bara göra gott.



Jag tycker att författaren fångar upp stora och svåra frågor. Lyfter dem via sina karaktärers öden till en helt ny nivå. Tror att det är så många som kan känna igen sig, i något av det som beskrivs. Det skapar närhet och intimitet till berättelsen.
Uppskattar även när det finns många nyanser i en historia och dess karaktärer.
När det inte är svart eller vitt. Där man inte är god eller ond. Genom att man får följa personerna både genom de andras ögon och i 'jag'form blir historien mer färgrik. Deras personligheter skiftar. De blir mänskliga och intressanta. Det är inte alla författare som lyckas med detta, men det är bland annat här som Majgull Axelsson visar på sin storhet.

En väldigt bra roman, som med lite tid och ro i kroppen, ger en stark läsupplevelse.
Tyckte mycket om den!

/Emelie

10 kommentarer:

  1. Jag tyckte oxå om den! Älskar hennes språk, som är precis som du beskriver det, målande utan att li övertydligt! Det bara flödar fram...

    SvaraRadera
  2. Jag vet ingen som hon, som kan blanda iskall realism med saga å göra det bra.
    Hennes hyllade Aprilhäxan är likadan.
    Sen gillar jag när författare gör har koll på fakta och jag tycker hon beskrev vården väldigt träffande.
    Hon skriver ofta om trasiga relationer, sociala arv, slump osv.
    Hennes Slumpvandring påminde mej mkt om kvinnor ur vår släkt.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och ändå skrev hon ju i sitt Tack att hon beskrev vården utefter sin egen föreställning (eller?).
      Spännande ämnen att du upp i romanform. Får nog bli "Slumpvandring" nästan gång.
      Kram!

      Radera
  3. Hej! Vilken fin blogg du har som jag upptäckte tack vare Bloggdala bokcirkel! Visst är det en stor uppgift man har som mamma. Och dessa skörhet tydliggörs i Axelssons roman. Så lätt att göra fel och sådana konsekvenser det kan få... Ha en fin lördagkväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jätte mycket! Så fint sagt!
      Mycket att tänka på nu inför mödraskapet ja.
      Inte så mycket annat som rör sig i mitt huvud för tillfället. Njuter av godis denna lördagkväll. Hoppas att du också har det bra!
      Kram

      Radera
  4. *ler* Bra och intressant recension. Jag förstår att det är många tankar nu inför att bli mamma för första gången. Jag funderade också en hel del. Mest på hur jag skulle orka gå upp på morgnarna dock ;)

    Jag är också humanist - men som jag skrev inne hos Sara, vid henne bokrecension, så har jag vuxit upp med 4 kulturer och fyra religioner och det här med det sociala arvet är mycket som funderas kring i väst. Eller kanske är det inte ens så - kanske är det bara så att jag blivit begåvad med förmågan att alltid se utanför boxen JUST för att jag levt så nära så många kulturer och religioner. Att jag förstått att bara för att någon dömer ut något i EN kultur gör man inte det i nästa. Och därmed kan det inte ha en så stor egentlig betydelse. Min pappa är ju en våldsam alkoholist. En arbetare med universitetsexamen. Min farfar och morfar gick bara fyra år i skolan. Min morfar drack aldrig, min farfar var alkoholist. Etc.. jag har mördare i min släkt. Och framstående medicinkvinnor.. Och? Det säger inget om mig. För jag är jag. Som jag kan vara. För att jag lever här. Och nu. Förmodligen hade jag varit en annan om jag levt någon annanstans. I en annan tid. Allt handlar om kontext. Inte över tid. Utan i tid. I sammanhang.

    Många kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad intressant att växa upp med 4 kulturer och religioner... men svårt också tänker jag.
      Kanske är det så att det sociala arvet har fått en större plats här i väst... men kan det också ha att göra med kunskap? Att forskning visat på dess betydlese? Och att vi, till skillnad från många andra delar av världen, har mer tid att oroa oss om detta då vi har mätta magar och tak över huvudet? Precis som att vi har mer tid att vara utbrända, deprimerade och ångestfyllda?
      Men visst handlar det om kontext och sammanhang!
      Jag tror på att vi måste forma vårt eget öde och att vi inte kan "skylla på" det som varit. Absolut!
      Det är både och.
      Kram!!

      Radera
  5. Jag håller med om att språket är fantastiskt och som jag skrev, ger mig total blackout i mitt eget skrivande. Jag kommer aldrig kunna formulera mig sådär. Sedan är det inte min ton heller så det är nog inte meningen. Jag är glad att jag läst den, men den lämnar inga spår. Har redan nu svårt att minnas särskilt mycket av den. Det var helt enkelt inte en bok som passade mig. Åtminstone inte nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst kan utmärkta böcker och författare skapa prestationsångest hos oss själva? Det sägs att man lär sig att skriva genom att läsa mycket, vilket ju måste vara sant! Samtidigt som det skapar sådana känslor du beskriver!
      Kram

      Radera