måndag 13 maj 2013

Flickor och bikin?



Med en månad kvar som gravid har jag börjat prenumerera på Vi föräldrar. En riktigt bra tidning för alla småbarnsföräldrar. Intressant läsning, fint barnmode och praktiska vardagstips.
I det första numret som damt ner i brevlådan togs ett spännande och laddat ämne upp.
Bikini på små barn: okej eller inte?  


Jag skrivit ett inlägg i ämnet Små bikinis tidigare, men nu blir det lite favorit i repris!
Två bloggare under namnen Fnulan (för) och Lady Dahmer (emot) fick lufta sina åsikter.
Fnulan menade att det är naturligt för flickor att härma sin mamma och andra kvinnor i omgivningen. Att hennes dotter själv valt bikinin. Hon gör ingen koppling mellan plagget och sexualitet, ser inte problemet.
Lady Dahmer anser tvärt emot att det finns ett problem som består i vad bikinin representerar; sexualisering. Att visa "lagom mycket" hud och bröst. Hon menar att flickor redan från tidig ålder tvingas ta ansvar för pojkars nyfikenhet och att flickors sexualisering har blivit något normalt med kvinnliga kläder och kroppsspråk.
Att argumentera med att "de vill härma mamma" faller platt... för då skulle stringtrosor, bh och högklackat också vara okej.    

Jag kan visserligen se att flickor själva väljer bikinin.
De tycker att den är fin och vill gärna se ut som mamma, storasyster, moster och mormor. Men kan tycka att det är välidgt naivt (och lite korkat) av en vuxen kvinna inte se kopplingen mellan plagget och sexualisering. För mig är kopplingen självklar. Som Lady Dahmer säger... den handlar om att visa "lagom" mycket.
Å ena sidan ska man vara sexig. Brösten ska ligga fint under tyget, gärna lyftas upp lite. Se, men inte röra! Samtidigt så handlar plagget om att dölja. Inte exponera för mycket. Själv tycker jag att bikinin är ganska så obekväm. Hemma bär jag aldrig bh. Enligt samhällets alla normer har jag allt för stora bröst för att välja en topp utan bygel. "Lyftet" uteblir då helt. Resultatet blir att jag ligger ganska obekvämt i solstolen, då bygeln skär in i huden. Helst hade jag skippat överdelen helt och hållet, men det kan man ju inte göra!

I samma andetag som Fnulan "inte ser problemet" säger hon: "...men jag ser hellre att min dotter har bikinitopp än inget på överkroppen alls, om man nu ska se till risken för sexualisering av barn".
En kommentar som verkligen sätter huvudet på spiken. Trots ickefrågan om sexualisering anser hon att hennes dotters (3 år gammal) icke existerande bröst bör skylas för att andra inte ska se på henne som ett objekt.
Men något problem föreligger inte??!!
Jag vill förskona min dotter från den här galenskapen så länge det bara går. Det ska inte ligga på henne att ta ansvar för pojkars nyfikenhet! En flicka har inte mer bröst än en pojke, varför ska hon då skyla delar av sin kropp? Varför ska hon visa "lagom mycket"?

Man kan inte skylla på att "flickor härmas", utan att se problemet i det.
Det finns mycket som efterliknas. Att ta hand om barn, laga mat, städa, tindra med ögonfransarna. Klassisk socialisering som befäster könsrollerna in i nästa generation. Ligger det inte i min roll som mamma att reflerktera över detta?
Att vara lite kritisk?!   

Vad tycker ni?

Det var tänkt att jag skulle ta upp ett diskussionsämne till, som också skrevs om i Vi föräldrar; flaskmatning. Men det får bli ett eget inlägg längre fram.

/Emelie

5 kommentarer:

  1. Jag vet inte... Jag har ju varit förälder i en annan tid. Jag tänker inte särskilt mkt genus utan mer basic jämställdhet, och jag TÄNKTE ännu mindre på det när ni var små.
    Jag har ju själv många ggr känt frustration över allt mer sexualiserande av kvinnan, att det är så naturligt nu mera att skönhetsoperera sej, att så många drömmer om o leker glamourmodell. Att det ens kallas glamourmodell när det handlar om att visa tuttarna.
    Men! Jag tror det är jättesvårt att bryta behovet av att efterlikna sin mamma/pappa/ andra vuxna.
    Jag tänker på min vän Erika som är väldigt androgyn. Som aldrig sminkar sej, har klänning el "gör sej till" och hur hennes 3 åriga dotter beundrade allt som var kvinnligt hos mej. Mitt halsband, mina naglar, mina tuttar :)
    Du gör en massa "klassiskt kvinnligt" utan att tänka så mkt på det.
    Ska du sluta med det?
    Sminka dej, bära klänning, raka benen, baka paj.
    Alltså, jag förstår tanken... håller tom med... om att småflickor inte har mer att visa än småpojkar och inte skall sexualiseras med bikini. Men precis som en ev dotter kommer vilja ha klänning som mamma så kommer hon vilja ha bikini som mamma. :)
    Svårt. Kram å gud vad du är fin på bilden.

    SvaraRadera
  2. Ja det är verkligen svårt! Så mycket går ju i arv helt av sig självt liksom. Jag kommer inte att se det som ett misslyckande om min ev dotter kommer gå i prinsessklänning med sina dockor eller ens om hon absolut vill ha en rosa volangbikini. Men det är viktigt att vara medveten! Tänka efter lite! Ifrågasätta sitt eget och samhällets beteende. Där ska jag göra mitt bästa, mer än så går ju inte.

    Längtar till helgen då vi ses igen!
    Puss puss!

    SvaraRadera
  3. Att låta sina barn välja själv för att de ser mamma ha det, det känns oxå så naivt. Får barnet även då gå i högklackat och sminka sig? Min dotter fick ärva sin brors och sina äldre kusiners badbyxor och hon började med baddräkt/bikini först när hon fick sina bröst. Det var aldrig något hon ens frågade efter innan dess, men inte heller något jag erbjöd henne. Jag gissar att många mammor snarare projicerar sig själva på sina barn och gärna erbjuder dem de söta små bikinitopparna och volangprydda baddräkterna, och sen heter det att dottern valt själv...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske projicerar man mer än vad man är medveten om?
      Kanske är det därför som det är så svårt det här med att bryta mönster?

      Kram!

      Radera
  4. Glömde att tacka för dina fina ord på min blogg, de värmde!

    SvaraRadera