tisdag 19 mars 2013

Zendebad zede nejadparasti!



Idag har vi varit på Heden i Göteborg för att inleda firandet av Norouz, det persiska nyåret. Tillställningen kallas Charshanbe soori och betyder Röd onsdag. Högtiden firas i Iran, Afghanistan, Kurdistan, Tadzjikistan, Uzbekistan, Azerbajdzjan och miljontals andra människor med någon koppling till dessa länder, över hela värden.
Musik spelas, man äter kebab och hoppar över eldar. Detta hoppandet representerar hur vi lämnar det gamla bakom oss och ser fram emot våren.

Massor av människor samlades på Heden. Människor med olika ursprung, olika språk, olika håfärg, olika erfarenheter och olika berättelser. Stela av kyla, påpylsade med halsdukar, mössor och tjocka vantar. Samlade kring de uppställda eldtunnorna. Surplande på iransk soppa innehållande bönor, ärtor, nudlar och grönsaker. Förenade i längtan efter våren, ljuset och hopp inför framtiden.

Festen inleddes med att Alexander Bengtsson från Expo entrade scenen.
Allt han sa översattes till persiska. Han talade om en flicka, född i Tehran och en pojke, född i Uddevalla. Om hur de blev kära i varandra och höll varandras händer på bussen.
Om hur ingen ska se ner på deras kärlek. Om hur ingen ska skilja på deras värde som människor. Om hur ingen annan ska bestämma över deras livsval och dömma deras känslor. Om hur deras förutsättningar ska vara lika i livet, tillsammans eller var för sig. Han talade om hur vi umgås tillsammans, som människor. Som ett.
Om hur rasismen finns runt omkring oss... på arbetsplatser, på stan octh tyvärr också i riksdagen... men hur den inte ska segra.
Länge leve antirasismen! Länge leve antifascismen!
Zendebad zede nejadparasti! Zandebad zede fashism!

Mitt hjärta värmdes.
Jag tittade på alla människor, tusentals, runt omkring mig. Glada, förväntansfulla människor.
Blonda och mörka. Med och utan slöja. Män och kvinnor. Barn och vuxna. Tillsammans.
För mig handlade den här kvällen mer om kärleken till varandra. Om öppenhet, gemenskap och tollerans snarare än våren och det nya persiska året. Våren kändes faktiskt jäkligt avlägsen där i mörkret och kylan! Men elden värmde. Elden och hoppet för mänskligheten.

Du kan skrika bäst du vill Jimmy Åkesson.
Du kan hämta hur många järnrör du vill.
Sjunga så många löjliga ramsor du bara orkar.
Utesluta. Införa nolltollerans. Putsa. Ljuga.
Gör vad du vill.

Vi är fler. Vi som hoppar över eldar och ropar Länge leve antirasismen!
Vi tycker inte som du, vi kommer aldrig att göra det och vi kommer aldrig att tystna.

/Emelie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar