måndag 4 mars 2013

Fattigdom

Statistiska centralbyrån presenterar gemensamma mätvärden på vad 'Allvarlig materiell fattigdom' för Europa.
Om ett hushåll uppfyller 4 av 9 punkter på listan, räknas de som fattiga. 

1. Kan ej betala för oförutsedd utgifter 

2. Har ej råd med en veckas semester per år 

3. Har ej råd med kött, kyckling, fisk eller helt vegetariskt alternativ varannan dag 

4. Har ej möjlighet att värma upp bostaden tillräckligt

5. Har ej råd med kapitalvaror, som ex. tvättmaskin, tv, telefon eller bil 

6. Kan ej betala hyra...

7. ...räkningar

8. ...avbetalningsköp 

9. ... eller återbetalning av lån

Kanske lite luddigt?



Vad räknas egentligen som oförutsedd utgift? 
Det kan vara 50 kronor till skolresan som glömts bort eller att bilen går sönder och en ny måste köpas för tiotals tusen kronor (om man nu ska köpa en billig). 
Semester? Måste man åka utomlands eller kan man åka till grannstaden och bo i tält? 
Måste man äta biff eller räknas falukorv som kött? 
Värme... okej. Kapitalvaror... det beror ju på inköpskostnaden. 
Lite samma sak med hyra, räkningar och så vidare... det beror ju helt på hur man lever och vad man prioriterar. 
Men man får väll utgå från att det är basic som gäller på samtliga punker. 
Så frågan är.... finns det barn i Sverige som inte förmår att be sina föräldrar om pengar till skolresan? Som aldrig kan åka på så mycket som en campingsemester? 
Som alltid får billigast möjliga mat och knappt smakat en fläskfilé? Vars föräldrar inte har råd med tvättmaskin? Som alltid ligger efter med räkningarna och riskerar vräkning? Som inte har råd med dem där 500 kronor månaden på den där prylen? Som inte kan ta lån till att köpa en bil eller ett boende? 
Svar ja! Många, många, många! 

Enligt SCB är 1 % av svenska befolkningen fattig. Genomsnittet för EU är 9 %. 
Enligt Rädda Barnen lever ca 12 % av Sveriges barn i fattigdom.  
Föreningen ställde frågan Känner du oro för att familjens pengar inte ska räcka till om det behövs? 23 % av flickorna och 14 % av pojkarna uttrycker oro för detta. 
Det är ganska många. Det slår mig också att det är så många fler flickor än pojkar som oroar sig för sådant som barn inte borde behöva tänka på. Att de har en större benägenhet att ta på sig föräldrarnas problem och känner ett större ansvar för sin familjs välbefinnande. 
Rädda barnen genomför nu en reklamkampanj, där de vill lära oss om barnfattigdom. 
Om barn som har dåligt samvete över sina julklappar eller som inte berättar för sina föräldrar om sin allergi. De här barnen finns!

Att beskriva fattigdom är svårt. Det är ett laddat begrepp. Jag minns hur jag försökte ta upp det redan på en samhällslektion 2005. Då användes inte begreppet på samma sätt som idag. Min lärare, som var journalist i botten och dessutom Miljöpartist blev upprörd. "Det finns inga fattiga barn i Svergie", sa han. Något som gjorde mig både arg och förvånad. Janne Josefsson säger samma sak. 2013. Journalist och sosse. 
Det finns inga fattiga barn i Svergie. För mig är det svårt att förstå... hur man kan påstå något sådant? Att man vänder de här barnen ryggen och förnekar deras situation.
Att beskriva fattigdom i siffror är än svårare. Allt kan bevisas med statistik och självklart ska denna granskas... men att påstå att problemet inte existerar, är att klampa rakt över en ovärdig gräns! 
I samband med rapporten om den gemensamma EU-synen presenterades även något ganska självklart... att fattigdomen är betydligt större i arbetslösa familjer. 
Många människor har förlorat jobbet de senaste åren. En del människor orkar eller förmår inte att jobba. En del vill inte. En del lever i missbruk eller annan psykisk ohälsa. 
Och ja... en del prioriterar sina egna ciggaretter framför barnens behov. 
Men det spelar ingen roll... fattigdomen, barnfattidomen består. Den är fortfarande en verklighet för många, många svenska barn. Oavsett orsak och vilken statiskt man väjer att placera dem i. 

/Emelie




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar