torsdag 7 mars 2013

Internationella kvinnodagen!



Visste ni att...

...(i genomsnitt) så dödas 17 stycken kvinnor per år av en man?

...vårt land inte för något systematisk statistik över hur många kvinnor som dödas av sin nuvarande eller före detta manliga partner?

...bara vart fjärde fall av anmäld kvinnomisshandel leder till åtal? (causeofdeathwomen)

...drygt 17 000 stycken kvinnor anmälde ett sexualbrott förra året? (brå)

...drygt 300 av 4000 anmälningar leder till åtal.

...av dessa leder var tredje till friande dom (att jämföra med 1/20 i andra brottsmål) (ROKS)

...Socialstryelsen hävdar att "det är omöjligt" att bedriva forskning kring varför vissa män inte kan acceptera att bli lämnade och vilka kvinnor som riskerar att bli mördade för sitt "svek". (aftonbladet)

Grattis alla underbara, starka, modiga, intelligenta och coola kvinnor där ute, idag är det INTERNATIONELLA KVINNODAGEN!!



Dagen som ska uppmärksammas för att belysa hur långt vi har kommit i vårt jämställdhetsarbete, men också hur otroligt långt vi har kvar innan vi lever i just jämställdhet.

De senaste veckorna har media uppmärksammat det lite extra...
Mäns hat mot kvinnor. Män som slår, våldtar och mördar. Och samhället... som bara tittar på.
Att som politiker applådera rättsamhället är populärt, speciellt i valtider. Det ska bli hårdare, tuffare och stängare. Mer resurser ska läggas. Det ska fångas fildelare, SÄPO ska utvidgas och utvisningsdömda ska skickas hem. Polisen ska bli synlig. Busarna ska låsas in. Om kvinnovåldet är det tyst... tyst som i graven.
Den redovisade statisiken ovan är toppen av isberget. Mörkertalet är enormt.
För idag, i Sverige 2013, anses det fortfarande vara en skam att utsättas för misshandel eller sexuellt våld. En skam, för kvinnan.

När en kvinna nyligen sköts till döds av sin föredetta sambo (som hävdar att skotten mot ansiktet och ryggen var en olycka... ja det är ju lätt hänt!) i västra Göteborg anade jag åter igen en nonchalans i polisens röst. "Ja det är sant", sa han lättsamt på frågan om kvinnans avslagna ansökan om besöksförbud gentemot mannen. "Om vi hade haft en kristallkula och kunde se in i framtiden, så hade vi kanske kunnat förutse detta, men nu har vi inte det!" Och så log han lite diskret, för att han uttalat sig så väl.
En kristallkula... nej det har vi inte tillgång till. Men statistik, det finns. Fall efter fall där kvinnan har skrikit efter hjälp. Vänt sig till rättsväsende, kvinnojour, socialtjänst... men inte fått den hjälp hon har rätt till. Fall efter fall där kvinnans öde blivit döden.
Där hon skrikit för döva öron.
Ändå så fortsätter samhället att blunda, nonchalera, ignorera.

Sexualbrottslagen har utvidgats... det var flera år sedan nu. Ändå fortsätter både åtalen och dommarna att ligga på relativt konstanta siffror. Man ser snarare en tendens att domstolarna friar i högre utsträckning nu, än före lagändringen. Det i sin tur har lett till att åtalare har minskt sina framföranden till domstol. Regeringens egna utredare kom med förslaget om en ny bestämmelse när sex förekommit mot kvinnans vilja, ex. om hon varit redlöst berusad. Frågan skulle vara på vilket sätt kvinnan blivit kränkt av övergreppet, inte vilka fysiska skador hon fått. Regeringen går dock emot sin egen utredning och struntar i förslaget. (aftonbladet)
Det innebär att den stagnerade och föråldrade synen på kvinnans rätt till sin egen kropp samt hur en våldtäkt ska gå till för att vara giltig fortsätter inom det svenska rättsväsendet.

Det är en skam!
En skam att kvinnor i vårt land anses ha ett sådant lågt värde, att det inte anses värdfullt att satsa på kvinnovåldsbrott eller prevention.
Det är en skandal!
Det är orimligt!
Det är oacceptabelt!

Jag skulle vilja, på 2013 års internationella kvinnodag, ägna en tanke till alla kvinnor som är rädda varje dag. Som tassar på tå kring sin man, för att inte förtjäna en örfil. 
Till alla kvinnor som med hjärtat i halsgropen packar sin väska för att fly för sitt liv. 
Till alla kvinnor som står utanför polisstationen, i val och kval. Till alla kvinnor som ligger blöta i sin säng av ångest, efter att ha blivit kroppsligt och psykiskt kränkt.
Till alla kvinnor som åratal efter övergrepp fortfarande inte vågar gå utanför dörren.
Till alla kvinnor som just nu ligger i frysrum, i väntan på begravning.


Men jag skulle också vilja ägna en tanke till alla fina män där ute. Män som står upp för kvinnors rättigheter. Män som älskar kvinnor. Män som blir lika rosenrasande över det kvinnofientliga samhälle vi lever i som jag, som kvinna, blir. Män som tar ansvar.
Män som säger ifrån. Män som vågar. 

Jag skänker också en tanke till min mormor. Min gammelmormor, som dog för fem dagar sedan. Som var så stark. Som lärde mig att kvinnor kan! Kvinnor har en röst. Kvinnor är kapabla. Hon var en riktig feminist, fasten hon aldrig kallade sig så själv.
Hon var en underbar kvinna..! 

/Emelie 







1 kommentar:

  1. Bra inlägg Emelie! :) Jag var faktiskt inte ens medveten om att det var internationella kvinnodagen.. :S Det borde verkligen firas ordentligt! Man borde ha riktiga tjejkvällar och de skulle firas! :D

    SvaraRadera