torsdag 21 mars 2013

Ändrad kroppsuppfattning



Det är konstigt det här med kroppsuppfattning.
Jag har aldrig varit särskilt förtjust i min kropp. Har alltid sett på den som en defekt skapelse. Hur mycket jag än försökt att fokusera på det friska och starka i den, så har jag alltid bara sett på den som en fettklump. Till och med när jag hade min extrema period och hamnade på undervikt, så såg jag bara en fetknopp framför mig i spegeln. Varför blir man så? Varför gör man så mot sig själv?
Ja... det har jag ju i och för sig ganska många teorier om, som berör både feminism, mansdominans och socialisering... men jag orkar inte riktigt dra det nu!

Nu när bebisen ligger i magen, så märker jag hur tankarna och känslorna kring kroppen förändras. Hur jag liksom blir ett med min bebis. Hur min kropp är till för mitt barn.
Min livmoder, mina bröst, min cirkulation, mitt matspjälkning. Allt för bebisen.
Min kropp får ett syfe. Den blir plötsligt fantastisk.
Den fungerar! Jag har en annan människa i magen. Som tänker, drömmer, lyssnar och rör sig. Som lever inuti min kropp. Jag ska föda fram denna människa. Genom smärta och rent kroppsarbete ska jag hjälpa den lilla människan ut i värden. Jag ska föda upp den, på mat som min kropp producerar, som jag bär med mig.
Är det inte helt fantastiskt?!

Och jag älskar min mage! Jag, som alltid har föraktat den. När jag har stått i provrummet (en aktivitet som jag alltid har hatat), har min bedömning gått efter hur mycket mage man ser. Hur mycket putar det ut under klänningen? Ser det rakt ut? Eller som en boll? Finns det ingenting som döljer lite här? Varför ska allting vara så tajt för?
Nu får det gärna puta ut. Nu visar jag gärna upp min mage. Den är stor, rund, har bristningar... and I love it!
Ibland kan man se hur det buktar ut. Bebisens lilla fot skapar en bula. Jag blir akut kissenödig när hen kommer åt urinblåsan. Jag klappar på magen. Vill att bebis ska känna att jag är där, att jag finns. Jag älskar det.
Jag har aldrig tidigare i mitt liv varit så tacksam över att få vara född till kvinna!

/Emelie

2 kommentarer:

  1. Mmmm. Kroppen ÄR fantastisk.
    Å även om jag inte är 100% ig så är jag numera snällare mot mej själv. Jag kan klappa över min inte allt för platta mage och tänka att fyra... nu vuxna å fantastiska människor... faktiskt har bott där inne.
    Min kropp har givit liv åt dessa, och därmed gjort jorden till en bättre plats. Kram till dej å bebis

    SvaraRadera
  2. Ja fantastiskt! Tänk att jag har legat i din mage... det är lite sjukt. Att man får upp en liten bebis på magen som sedan växer, blir vuxen och som får egna barn. Mirakulöst på något sätt..! Kram tillbaka!

    SvaraRadera