tisdag 29 januari 2013

Gravid



Min mor skrev ett inlägg om barn. Om hur synen på graviditet och uppfostran har hunnit ändra sig så mycket... på bara en generation.
Det är intressant tycker jag... det är som hon säger... man vill inte upprepa sina föräldrars misstag, man vill göra rätt (och vad det är skiljer sig så klart åt, med åren), att det alltid varit så. Jag håller med. Det kanske kan vara känsligt. Blivande far och mormödrar kan kanske känna sig kritiserade. När deras barn gör det, till synes motsatta. Inte vill lyssna. Göra tvärt om. Tänka tvärt om. Jag kan tänka mig att tår kan bli klampade på. Det där med föräldraskap... det berör det innersta, det mest känsliga.

Sedan jag blev gravid har jag inte druckit en droppe alkohol, inte ens med 2.2 %.
Jag drack inte heller under ägglossningen. Jag äter inte mediumstekt kött. Inte fisk från Östersjön. Inte skaldjur. Inte vakuumförpackade (ja, det stavas så!) charkprodukter. Inte Ibumetin. Jag duschar inte för varmt. Jag cyklar inte. Jag sover på vänster sida (för att på höger och mot ryggen ligger stora kärl som kan blockera cirkulationen till fostret). Jag hade ångest inför att jag inte ätit folsyra ett år innan befruktningen (men pustade ut lite när u-ljudet inte visade något bråck).  Jag läser om avvikelser som skrivits på förlossningsavdelningarna. Jag granskar alla barnvagnsundersökningarna och säkerhetsfunktioner.
Ja, jag erkänner... jag är (smått) hysterisk.

Jag tror så här... till skillnad från när min mamma väntade mig för 26 år sedan, så har vi tillgång till enorma mängder information. var man hänvisade till Vänta-barn böcker, som kanske trycksts i samma upplaga sedan deras mammor väntade barn. Nu finns internet. På gott och ont. Man kan hitta allt! 
Att jag är sjuksköterska tror jag också påverkar. Jag är vand att söka medicinsk information. Jag vet var man hittar (tillförlitlig) forskning. Kanske skulle jag och min man flytta till någon öde ö resten av graviditeten. Där man inte kan googla eller söka artiklar. Kanske är den här enorma tillgången till information inte bra för oss.
Å andra sidan... Sverige har världens lägsta barnadödlighet. Utvecklingen av vården och forskning har bidragit till detta. Vi är ett land som satsat mycket på forskning och att använda oss av dess resultat. När nya rön eller studier presenteras... bör vi då inte ta dem till oss? Om forskning, som presenteras i respekterade medicinska tidsskrifter, visar på samband mellan sovställning och barnadödlighet, att upp mot 100 föräldrar per år skulle få föda ett levande barn istället för att få det fasansfulla beskedet att barnet dött i magen... bör vi inte lyssna då?
Rådet om att låta barnet sova på rygg har lett till att plötslig spädbarnsdöd har minskat från ca 120 stycken fall 1991 till mellan 20-30 idag. Då, när min mamma väntade lillebror, tyckte man att det var trams. 
"Sova på rygg?! Men om han VILL sova på mage då?!" 100 barn om året. Det är många barn. Många familjer. Det är så svårt att dra gränsen... när ska vi lyssn? När ska vi blunda? Vad är förnuft? Vad är bara dumdristigt? 

I mammas kommentarsfält var åsikten enad. Man ska göra som man vill. 
Vill man dricka ett glas vin... fine! Vill man äta sin blodiga biff... men ja visst! Vill man ha sitt barn på mage... ja, men så klart! 
Kanske är det det "rätta" inställningen? För mig känns det ändå otänkbart. Och skulle, Gud förbude, någonting hända (snälla, snälla Gode Gud)... så skulle jag aldrig förlåta mig själv om jag kunnat undvika det... bara genom att ligga på vänster sida och sova. 

Oj... det här med att vara gravid var mer komplicerat än jag någonsin kunnat föreställa mig. 
Men ack så tacksam jag är! 

/Emelie 

3 kommentarer:

  1. Du har rätt Emelie, OM nåt skulle hända så är det nog väldigt svårt att förlåta sig själv, problemet tror jag är att man kan vara FÖR försiktig. Sen tror jag man känner sin egen kropp bäst, är man känslig och lätt får magbakterier osv så bör man säkert vara försiktig. Jag har själv haft en väldigt avslappnad inställning till min graviditet och nu mitt föräldraskap - mår jag bra och känner mig nöjd så gör mitt barn det! Jag valde att fortsätta mitt liv precis som vanligt, jag läste inte särskilt många böcker, jag åt vad jag åt innan och vid speciella tillfällen sippade jag på ett glas vin eller en öl. Det mådde jag bra av och då mådde bebisen bra (tror jag i alla fall - det verkar så)

    Vi hade enorma problem med amningen till exempel, vi kämpade och kämpade men hon fick tyvärr i sig på tok för lite mat och hade en kraftig viktminskning som resulterade i slangmatning för att hon skulle få näring. Jag gav då upp heltidsamning ( fast jag inte ville) och började ge vartannat mål ersättning istället och märkte då en enorm skillnad på både mig och Dottern. Jag kunde slappna av och då mådde hon bättre! Hade det inte varit sån 'press ' på att amning är det absolut bästa och ett 'måste' så hade vi säkert inte hamnat på barnintensiven från första början... Efter 9 veckor var hon inte intresserad av att amma alls längre och nu kör vi ersättning på heltid - det funkar bäst för oss!

    Så självklart ska man göra det MAN SJÄLV mår bra av. Om du mår bra av att följa alla rekommendationer för att det ger dig ett inre lugn så ska du givetvis göra det, det kommer återspeglas i ditt barn.

    Lycka till, den här resan är fantastisk!

    SvaraRadera
  2. Det låter skönt med en avslappnad inställning... men det här med avslappnad, lugn och harmonisk... det är har tyvärr aldrig varit sådant som jag sysslat med! :)
    Det låter tufft med amningen. Jag tror att det är känsligt för väldigt många mammor, men det verkar ändå som om ni kunde lösa det på ett bra sätt, som känns bra för både mor och barn. Och ja, det är så klart det viktigaste! Jag längtar jätte mycket efter att få amma. Jag vet inte om jag inbillar mig, men tycker redan att jag har ett fysiskt behov av att få komma igång med det!
    Baksidan när det kommer till moderskapet är väll att det finns så mycket krav, både inre och yttre. Man är ju så mån om att det blir bra!
    Tack för din kommentar och ditt stöd!

    SvaraRadera
  3. Kraven ÄR många och mammor kan vara så jäkla elaka och fördömande mot andra mammor, som om det är nån jäkla tävling! Alla ska vara så himla duktiga och aldrig erkänna att nåt är fel/svårt/galet.
    Jag önskar att nån hade delat med sig innan hur svårt och stressigt det kan vara med amning, nu i efterhand har jag hört så många som haft problem men jag hörde inget om det innan. Det ÄR svårt och kan göra väldigt ont i början, men för de flesta funkar det ju om man är envis. Men om man hade vetat om innan att det inte är nån dans på rosor kanske man inte blivit så besviken och förtvivlad när det inte gick precis så som man hade tänkt!
    Så nu har du hört det från mig ;-) DET ÄR INGEN DANS PÅ ROSOR MEN DET ÄR DET MEST FANTASTISKA JAG VARIT MED OM!!!

    Jag tror kärlek räcker längst, så länge man älskar och gör vad man tycker känns rätt kommer du att ha ett mycket lyckligt barn!

    SvaraRadera