Bad girl!

Jag vet inte om det är liiite pensionärsvarning på det, men jag tycker att det är mysigt att krypa ner i soffan med en kopp te och en skål godis... och titta på "Stjärnorna på slottet". Igår var det Barbro "Lill-Babs" Svenssons dag.
Jag har alltid haft lite svårt för henne. Hon är så positiv, käck och igångig att man blir helt matt. Allt är så underbart, fantastiskt och makalöst!!
Jag är kanske bara missundsam, men jag tänker att det måste vara något fel på sådana människor! Igår fick vi se en lite djupare och mer sårbar sida av henne. När det blev för personligt, för känslosamt ville hon gärna gå in i den den där überpositiva rollen som uppenbarligen känns bekväm, men glimtar av någonting annat sken ändå igenom.

Jag reagerade väldigt starkt på vad hon berättade om sina relationer och hur människor dömt henne efter vad tidningarna skrivit. Hur hon ansågs vara lössläppt och kasta sig över män. Hur djupt det sårat henne, på riktigt och många gånger.
Det är så typiskt! Det är en kvinnosyn som dominerar över hela världen, även här i jämställda Sverige. Genom språket kan man spåra sådana här åsikter. Lössläppt, slampa, lättfotad... det finns många begrepp att välja mellan. Begrepp som aldrig används för att beskriva män som har haft många kvinnor i sitt liv. Trots att vi lever på 2000-talet finns det fortfarande en bild av den oskuldsfyllda, pryda kvinnan som aldrig ska ta egna initiativ till varesig relationer eller sex... även i Sverige. Både andra kvinnor och män ser ner på kvinnor som tar för sig och vet vad dem vill.   
Jag är inte oskyldig i detta. Även jag, som feminist, präglas av samhällets syn på mitt kön.

För män står det fritt fram. Under de åren då jag var mer på krogen mötte jag alltid, utan undantag, män som trodde att de kunde göra och säga vad de ville.
Som kunde objektifisera mig. Som tog för givet att Nej betydde Ja. Det är ingen som ser ner på dessa män, för det ses som något naturligt. Män får bete sig så här, det kanske till och med förväntas av dem! Det börjar redan i dagisåldern. Hur många flickor får inte höra "men det är bara för att han tycker om dig, du vet pojkar..!" när de har dragit henne i håret eller puttat henne på lekplatsen.
Redan då får vi lära oss hur människor av manligt kön får bete sig på ett annat sätt än människor av kvinnligt kön, just för att de är födda så. Och tjejer ska vara snälla, lugna, timida, överseende. Det belönas. Då är man en duktig flicka!

Jag är glad att Lill-Babs vågade ta upp ämnet. Det berörd henne uppenbarligen.
Som blivande mamma lovar jag mig själv att medvetet föra in genustänk i min uppfostran. Jag ser det som en av mina viktigaste uppgifter som förälder, att bryta stereotypa mönster och föråldrade könsuppfattningar. Men också som en av de svåraste.

/Emelie