Om tre månader och sjutton dagar infinner sig mitt planerade förlossningsdatum. Det är dagen då det är tänk att min lilla ängel ska komma till världen. Det känns så klart både pirrigt och jätte läskigt.
Det tror jag att det gör för alla blivande mödrar. Jag vet inte riktigt vad som är värst... att göra det för första gången och inte ha en aning om hur det kommer att vara eller att göra det för x antal gången i ordningen -och veta precis vad som väntar. Hur som helst... jag längtar jätte mycket efter den dagen. Det är dagen som jag har i bakhuvudet varje dag. Som jag räknar ner till, hela tiden. Men jag är också väldigt rädd, men kanske för fel saker. Jag borde vara rädd för hur jäkla ont det kommer att göra. Hur orolig jag kommer att vara. Vilken chock det kommer att bli, hur mycket jag än försöker att förbereda mig, när jag väl ligger där.
Just nu tar oron över annat över. Som jag som blivande barnföderska inte ska behöva oroa mig för, i Sverige 2013.
Larmrapporterna över hur det ser ut på landets förlossningsavdelningar och BB har överöst oss den senaste tiden. Igår skrev Göteborgsposten om hur det ser ut på Östra, Sahlgrenska sjukhuset.
Artikeln var signerad av barnmorskorna som jobbade där, som är oroliga över hur vården för föderskor och barnen ser ut idag.
På normalförlossningen ska det lyssnas på barnets hjätljud var 15:e minut.
Det kan vara så att bmsk:an tvingas springa in på salen, lyssna och sedan springa ut igen. Utan att kunna notera mamman särskilt mycket under tiden. Eller att hon inte ens hinner det och att mamman därför måste vara uppkopplad till en maskin, vilket innebär att hon inte kan gå en meter ifrån denna.
Livmodern bör kännas på var 15:e minut, för att upptäcka eventuella blödningar.
Om bmsk:an inte hinner detta, kan det givetvis leda till att hon blöder obemärkt
Från att modermunnen är öppen 6 cm ska hon ha möjlighet till att ha en bmsk:a hos sig hela tiden om hon behöver. Den möjligheten finns inte idag. Det kan leda till ökad rädsla, oro, smärta och värksvaghet.
Väl på BB gäller kortast möjliga vårdtid. Västra Götaland har en av landets kortaste. Amningsproblem, viktavvikelser och osäkerhet hinns därför inte fångas upp.
Vad är det här för förlossningsvård? Ska det se ut så här?!
Och stackars, stackars barnmorskor och undersköterskor! Vad är det för arbetsförhållanden?
Jag måste säga att den här beskrivningen gör mig helt jävla livrädd. Där till lägger jag farhågor för att doktorn inte ska hinna komma i tid vid behov, att vårdhygienen inte kan följas som den ska, att överbeläggningar ska leda till att man inte får någon säng i tid.
Att stressade och utbrända barnmorskor ska göra fel när den mänskliga faktorn spelar in.
Jag blir så arg... jag blir så outgrundligt arg på fega politiker som inte vågar ta den här frågan på allvar. Som inte tar konsekvenserna av de korkade beslut som har tagits de senaste åren.
Jag vill föda mitt barn under lugna och trygga omständigheter! Inte mitt i ett jävla kaos!
/Emelie
Hej! Jag är barnmorska i mellansverige med lång erfarenhet från förlossning/BB. Vissa dagar har vi väldigt mycket att göra och får prioritera. Jag tycker inte att du ska vara rädd, lovar dej att vi gör vårt yttersta för mammans och bebisens bästa. Även om det är kaotiskt ibland så har jag aldrig vart med om att vi inte rett ut det utan allt har gått bra. Självklart önskar man att man hade mer tid till patienterna och ha tid att ta raster mm. Det är toppen att detta debatteras och att det har uppmärksammats för nog behövs mera resurser. Men njut av din graviditet och våga lita på att vi ger dej och ditt barn den bästa vården. Vi hinner förmodligen inte vara inne hos mamman hela tiden men man har ju sin partner med som stöd. Läs böcker om att föda barn, gå kurser (gärna tillsammans med din man) där man fokuserar på andning, avslappning och förlossningsställningar. Förbered dej/er så mycket som ni kan och lita till din kropp och oss barnmorskor som vill ert bästa! Lycka till!
SvaraRaderaHej!
RaderaÅh tusen tack för din fina kommentar.
Jag betvivlar inte en sekund att vi har världens bästa barnmorskor i vårt land. Jag beundrar verkligen erat arbete och sätter stor tilltro till er kompetens. Som sjuksksköterska så vet jag att vi inom vården gör vårt yttersta för att aldrig visa patienterna vår stress eller frustration... vilket de flesta lyckas väldigt bra med. Det är det organisatoriska som jag oroar mig för, men jag ska verkligen försöka göra som du säger... njuta av min graviditet och lita på barnmorskornas kunskap. Att våga lämna över... det har jag rått många oroliga patienter. Att säga "det här klarar jag inte på egen hand. Ta hand om mig. Hjälp mig. Bestäm åt mig". Tack!