söndag 24 februari 2013

Fanny, Towe, Tintin, Annika, Elisabeth...

Inför det här inlägget så funderade jag på vem min första idol (en kändis) var, som riktigt, riktigt litenJag upptäcker att jag har svårt att minnas det där... Liksom många andra tjejer i min ålder, hade jag en Spice girls period. Ni som är födda på slutet av 1980-talet minns kanske korten man köpte, som såg ut som riktiga framkallade bilder... musikvideorna, kläderna... Då var jag 7-8 år. Innan dess minns jag faktiskt inte att jag hade någon idol. Som 10-årng (var jag inte äldre?!) kom "Titanic". Blev helt galet förälskad i Leonardo DiCaprio! Så där som man kan bli när man är förpubertal.

Men nu till personen som det här inlägget var tänkt att handla om... jag vet inte hur jag gammal jag var... men jag tror att det var före min Leo-period, så tittade jag på "Änglagård - andra sommaren". Eftersom jag var ett barn, så såg jag filmen genom ett barns ögon. Jag förstod inte allt. Vissa saker trodde jag att mig förstå, men det har senare visat sig att det inte var så. Jag tyckte till exempel att Rut bara var en gnällig tant och att det var helt obegripligt att härliga Fanny inte togs emot med öppen farm av hela byn. Sedan dess har jag sett 1:an och 2:an... ja, utan att överdriva det minsta... säkert 50 gånger. På VHS, DVD och på TV. Den sista filmen gick hela familjen och såg på bio för två år sedan (eller var det tre?) och sedan dess har jag sett den två gånger till. 
Jag ÄLSKAR dem! Colin Nutley och framför allt Helena Bergström är helt underbara!



Min dyrkan blev snabbt lite halvgalen. Jag minns att jag gjorde små kollage där jag klippte ut alla bilder jag kunde hitta av min idol och andra skådisar som varit med i hennes filmer. En gång skrev jag ett brev till henne, men fick inget svar. När Rickard Wolf var med i Melodifestivalen för ett par veckor sedan smalt mitt hjärta, mycket på grund av hans rollfigur Zack... som jag bara älskar!
Besattheten gick så småningom över i en mer halvnormal dyrkan och ju äldre jag blivit, ju fler gånger jag sett hennes filmer... desto mer tycker jag om henne, men också hennes karaktärer.
Så för er som ännu inte frälts av Nutleys otroliga skaparförmåga och Helenas begåvning, här kommer en liten presentation.

Black Jack 1990
 
Filmen där de träffades och blev kära, Helena och Colin. Handlar om dansbandsvärlden, kärlek och att bli sviken. Bli kär i fel man. Inte den bästa filmen, men speciell... för att det är deras första.

Änglagård 1992, 1994, 2010.

Kult! Fanny (lillayster är döpt i andranamn efter henne) och Zack kommer till en liten by i södra Sverige. De är annorlunda. Upplevs som ett hot. Det är familjedraman och kulturkrockar. Det är så bra! Och han visar Sverige från sin allra bästa sida. Filmerna har så många tidlösa repliker. Min mamma och jag har i åratal roat oss med att turas om att upprepa dem.
- Kommer du hem till middag?
- När kom jag inte hem till middag?!
Eller...
- Jag har en likadan, men min är större!
Eller...
- Varför träffade du aldrig någon och fick barn, du skulle bli den mest underbara pappan på denna jord.
Ni inbitna förstår, ni andra får på lagligt eller annat vis titta på filmerna... pronto!

Sista dansen 1993
 
Om tävlingsdansens värld. Men den handlar också om avundsjuka, kärlek och om detta att kvinnor kan vara varandras värsta fiender. När man inte stöttar varandra, starkast vinner. För mig handlar den också mycket om längtan efter barn. Jag var inte gammal, då jag såg den första gången... men jag minns ändå den där känslan... Tove, som hon heter i filmen, får hos sin läkare veta att hon inte kan bli gravid. Läkaren tycker att hon måste hitta tillbaka till lusten med sin man, köpa lite fina underkläder, ha roligt! Efter besöket sätter hon sig på en bänk och gråter (så där som bara Helena kan) ur sig sin bläcksvarta sorg och jag tänkte "jag hoppas att jag aldrig drabbas av det". 
Och Ewa Fröling är helt underbara!

Parisehjulet 1993

Jag måste erkänna att jag knappt minns den här filmen... jag minns att en ung Cleas Malmberg är med och att en Gävlebock brinner upp...

Sånt är livet 1996

Jag minns en kall decemberkväll. Jag var 9-10 år gammal. Mamma och jag gick till Pressbyrån och köpte dyrt godis och sedan till stadens vackra biograf för att se den här filmen. Det är en av mina absoluta favoriter. Den är vacker och subtil. Titin spelar piano på en stökig bar i Sundsvall, men drömmer om Grand. Och att gifta sig före 35 års ålder (tror jag att det är). Hennes mamma spelas av storrökande och helt ljuvliga Lena Nyman. Filmmusik av Marie Fredriksson. Ja... ni hör ju!

Under solen 1998

Åh... undra om det inte är den här som är den allra bästa?! Den är helt ljuvlig. Den utspelar sig på 1950-talet. Underbara Rolf Lassgård spelar en försiktig man som i förklädnad av en "hushållerska sökes"-annons, letar efter den stora kärleken... och vilken vacker kärlek det blir! Och tidernas bästa kärleksscen... erotisk och gripande. Slår varenda porrfilm som någonsin har gjorts... med råge! Och man ser knappt någon hud. 

Gossip 2000

Nutley brukar använda sig av ett antal skådisar om och om igen, men det råder aldrig brist på utmärkt skådespeleri i hans verk. Här snacker vi kändistätt! Suzanne Reuter, Lena Endre, Stina Ekblad, Brasse Brännström, Peter Haber, Ewa Fröling, Mikeal Persbradt, Margareta Krook, Marika Lagerkratz, Pernilla August, Marie Richardson, Gunilla Röör med flera, med flera..! Många helt enastående kvinnor! För filmen handlar mycket om kvinnligt skådespeleri, hur fort man som kvinna blir gammal i den här världen och åter igen... om konkurrens kvinnor emellan. Margareta Krook och Ewa Fröling spelar mor och dotter... vilka scener! Även den här filmen har jag sett på bio, med min syster. 

Sprängaren 2001, Paradiset 2003

Filmerna efter Liza Marklunds böcker om journalisten Annika Bengtsson. Det märks visserligen att manus bygger på historier som ligger lite bortom det som Nutley brukar göra film på, men det bekanta finns ändå där. Kvinnans kamp i arbetslivet och vardagen, sorger som kommer ikapp, val som påverkar... 
Jag har sett de nyproducerade Annika Bengtsson-filmerna och de kommer inte i närheten av Sprängaren och Paradiset... de är i en helt annan klass. Så har du sett dem, men inte föregångarna... se, så får du se!

The queen of Sheba's Pearls 2004

Jag har faktiskt inte full koll på den här filmen... jag har sett den, den är mestadels på engelska... vilket jag inte gillar. Det är något mystiskt familjedrama som står i centrum. Nja... får nog se den igen. 

Heartbreak hotel 2006

Jag och fina Johanna var och såg den här på bio under vårat sista år på gymnasiet... och den är så rolig! Kanske den mest humoristiska av alla filmerna. Man skrattar mycket. Många riktigt roliga scener. Men det innebär inte att den även rymmer mycket allvar... som alltid. En fin vänskap växer fram mellan två, ganska olika kvinnor som lär sig av varandras syn på livet.

Angel 2008

Den här är lite konstig... inte den bästa. Den handlar om en fallande artist, som fejkar sin egen död, för att sedan återuppstå... populärare än någonsin. Richard Wolf och Rolf Lassgård är tillbaka. Har ni aldrig sett en Nutley/Bergström-film... se inte den här först, men gärna lite senare! 

I maj börjar inspelningen av nya filmen "Medicinen" med Helana Bergström (så klart!), Ewa Fröling och Maria Lundqvist i huvudrollerna... längtar! Jag ska - självklart - se den på bio. Någon som vill följa med?

Ska jag ändå lista min topp 3 så blir det: 
1. Änglagård; andra sommaren 
2. Under solen
3. Sånt är livet

Här bjuder jag er en av de bästa scenerna ur min favoritfilm! Och den efterföljande innehåller den där roliga repliken... min är större! Håll till godo!

Ni som också sett allihop... vilken är eran favorit? 

/Emelie

2 kommentarer:

  1. Rasmus har varit hemma i helgen och vi har roat oss med att ffa härma "Mårten." Rasmus är ju skitbra på att härma Jakob Eklund (särskilt fr Falk filmerna.)
    Jag har många favoritscener ur Änglagård.Gråter alltid lika mkt när Zack försvinner i 2:an och man hör hans brev. Hans nojja för råttor.
    Gottfrids skratt, när han spelar "Den blomstertid" och sen kören kommer in...
    Fantastiska.
    En annan älskling är ju Rut. Hennes förfäran i första filmen när hon går till Änglagård med sina symöteskompisar.
    Eller när Henning säger "Får jag visa dej världen Rut?" Hennes generande, förälskade fniss.
    Eller...
    "Det finns en annan... människa. Som har bett mej följa med honom.
    Och jag var frestad.
    Men jag har lovat dej Axel..."

    Suck ja. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men hade ju svarat här... den försvann visst!

      Ja visst finns det många underbara repliker.
      Ha ha! Vad roligt med Rasmus. Har aldrig hört detta, får se till att göra det nästa gång vi ses.
      Ibland kan man vara riktigt lättroad! :)

      Puss!

      Radera