torsdag 31 maj 2012

Lycklig / olycklig

Min mamma listade det som gjorde henne olycklig resp. lycklig i vardagen. Så nu gör jag det samma!

Jag blir olycklig av...


Köksbordsrasism. "Jag är inte rasist, men..." "Turkar hit och muslimer dit". Smygrasism. Nästan värre än den öppna sorten. Nästan farligare än den öppna sorten.


Stereotypa kvinnoideal. Med feminismglasögonen på ser man dem överallt. Från enorma plakat på stan som förmedlar hur vi kvinnor bör se ut (näst intill anorektiska, chokladbruna och sexistiska) till "städa upp efter dig, din mamma bor inte här!"-skyltar som förmedlar att det ligger på kvinnans lott att städa och sköta hemmet. Blir arg över att vi inte kommit längre!

 
Brist på tid. Precis som jag blir så lycklig av mitt arbete och allt vad det innebär, så kan jag också bli olycklig när jag inte hinner ge allt det jag vill till patienterna. När jag känner mig otillräcklig och stressad.


Provrum. Jag hatar dem! Att prova plagg efter plagg och inget sitter bra. Den ena klänningen får mig att se fetare ut än den andra! Och så blir jag arg på mig själv. Att jag aldrig kan vara nöjd. Att jag påverkas så av de stereotypa bilder jag nämnde ovan, att jag inte kan acceptera mig själv som jag är.
(Är det bara jag eller ser man alltid lite värre ut i provrum än framför andra speglar?!)


Jaha... tioende dagen på raken med moln, vit-grå himmel och 13 grader... I say no more.


Jag blir lycklig av...


Märta. Märta (för er som inte vet det!) är en liten fransyska, söt som en prinsesstårta och charmig som ingen annan! Hon får mig alltid på gott humör, ett lyckopiller (Ps. googlade på dog de bordeaux+Märta och det kom upp jätte många fina bilder på min snutta! Ja ja, min mammas snutta!)

Foto: ♥ ♥ ♥ "When the sun comes, you're my shade. 
When the moon comes, your're a little firefly... 
I LOVE YOU, MORE THAN I CAN SAY. 
No I'll never fly away. I'm your firefly, I'm your shade. 
I wanna live in a house that we've made. 
I wanna love you everyday and I'll never fly away!"
Kärlek. När jag och min fina får ses igen efter arbetsdagen så blir jag alldeles pirrig. Fortfarande. Jag saknar honom så fort vi är ifrån varandra och när jag får krama honom så blir jag varm och lugn.


Långa promenader längst havet med min mamma (och Märta så klart!). Vi pratar om allt mellan himmel och jord, tittar på fransyskan som badar (bara tårna på vintern och hela kroppen på sommaren). Se hur omgivningen förändras med tiden. Men havet är alltid lika vackert. Och mamma ockå!
  
Godis i allmänhet och lakris i synnerhet. Min stora last! Nu när jag har börjat "banta" så håller jag mig till 2 hg när jag köper, men innan så kunde jag lätt få i mig 6 hg på en kväll. Det är väll lite av en hatkärlek jag har till godis. Men få saker slår en fredagkväll med en bra film, att grypa ner under täcket med min snygging, en kopp te och en skål lösgodis.


Att umgås med nära och kära, så klart! Familj (både min gamla och nya familj på Mikes sida), mina underbara mormödrar och vänner. Utan dem är man ju ingenting! Utan dem finns ingen lycka. Satte upp en bild på min yngsta syster. Min fina Petronella. Mina syskon är min stora stolthet och lycka! Nella är väll mest lik mig. Kan se 17 åriga Emelie i henne. Hennes unga världssyn, som ändå är så mogen. Visst är hon snygg (mycket snyggare än jag ngonsin varit!)?!

/Emelie.

4 kommentarer:

  1. Fin bild och fin lista.
    Du och jag är så lika. Vi lever för det enkla.
    Det är en gåva att känna så Emelie, och jag var mkt äldre än du innan jag hamnade där. En gåva att inte behöva de stora kickarna i livet för att må bra. Kram

    SvaraRadera
  2. Förresten är du lika fin som Nella. Ni är lika fina allihop, jag har oerhört vackra barn.

    SvaraRadera
  3. Sådär att irritera sig på kvinnans ideal, att vi ska vara så smala osv och samtidigt tycka att jag ser tjock ut i allt gör jag med.
    Jag tycker att kvinnor ska vara lite mulliga, de är dom som är vackrast, brukar jag tänka. Men jag själv ska helst vara så smal, utan att de syns någonting någonstans. suck.
    Föresten tycker jag att du är fin, finare, finaste. Världens bästa storasyster (:<3

    SvaraRadera
  4. Ja gumman... det är inte alltid lätt att leva som man lär. Jag tror att det är viktigt att inte bara acceptera sig själv, utan att även TYCKA om sig själv. Jag tycker inte att man ska se på "icke-modell-smala" människor som "mulliga". För att vara normal behöver man inte se ut som en sticka. Det borde finnas flera kroppsformer som betraktas som HELT NORMALA, även om man ser lite mage under den tunna klänningen eller lite höfter över jeanskanten. Du är världens vackraste hjärtat! På in och utsidan. ;) Puss!!

    SvaraRadera