Min fina mamma...
Det skiljer bara 17 år på oss. Det är inte mycket. Det skiljer 15 år på mig och min blivande man. De där 17 åren har gjort oss till världen bästa vänner och så har det alltid varit. Vi har skrattat, gråtit, diskuterat, upprört oss och förudrads tillsammans, jämt. Det är henne jag berättat hemligheter för oss rådgjort hos. Och hon hos mig också. Kanske skulle vissa tycka att vi pratade för mycket om vissa saker, sånt som mor och dotter inte brukar diskutera. Men för mig har det alltid varit en självklarhet. Hon har alltid varit min klippa! Min bästis.
Så klart har hon också varit min mamma. Hon har inte alltid haft det så lätt med mig. Det fanns en tid då jag behövde mycket stöd och enormt mycket tålamod. En tid då jag blev självupptagen och energikrävande. Då jag tog mer än gav. Då fanns hon där. Med sin kunskap, kärlek och sitt moderskap. Utan henne hade jag inte klarat mig. Jag hade försvunnit ut i ingenting. Dagen då jag flyttade hemifrån, slog ut mina vingar och flög ut ur boet var en stor dag för mig. Något jag längtat efter länge. Men väl där, i ett inhyrt rum i Jönköping så blev jag väldigt mammig. Kände mig som en femåring som sov över hos sin kompis för första gången och ville bli hämtad klockan nio på kvällen. Åkte hem varje helg... fram till jag träffade mannen i mitt liv. Visst har mitt nya vuxna, lite mer självstäniga liv påverkat min och mammas umgänge. Vi ses inte så ofta som vi skulle vilja. Jag har en annan människa som jag också kan prata med om allt och inget. Men ingen människa kan ta mammas plats, hon har en speciell plats i hjärtat. Mitt hjärta rymmer flera rum.
Idag blir min mamma 43 år. Hon är vackrare än någonsin och fortfarande världens bästa!
Jag älskar dig mamma. Grattis!!
"Hos dig är allt begärligt. Det mjuka mjukt, det hårda hårt. Det lätta lätt, det svåra svårt. Men allt lika begärligt. Du är varm, jag är tömd på motståndskraft, oron är glömd. För hos dig är allt begärligt". (L.Ekdahl).
/Din Emelie.
Sötaste Emelie. Nu grinar jag igen :)Tack för allt.
SvaraRadera