måndag 7 maj 2012

Premiär för Löfwén



Igår kväll sände SVT den första riktiga partiledardebatten för året. Stefan Löfwéns första någonsin.
Det kändes både spännande och nervöst innan det drog igång.
Mina förväntningar på Löfwén var stora. Han var liksom tvungen att klara detta!
Det var mer än bara debatten som stod på spel. Jag tycker att han gjorde det bra.
Han var lite tillbakadragen och kanske lite för lugn, men det fanns stunder då det glimtade till i ögonen, då han log på ett sätt som sa "jag vinner den här diskussionen".
Bäst var han då han pratade om jobben. Han har verkligen nytta av sin fackliga bakgrund.
Man tror på vad han säger! Han pratade om den blandade skolan, hur skolklasser med barn från olika socioekonomiska klasser skapar ett sunt samhälle. Han var ärlig och förtroendeingivande.   

Fredrik Reinfeldt betedde sig som vanligt arogant och överlägset. Tyckte att allt han tagit i blivit till guld. "Jag tävlar gärna med er om vem som vill sänka skatterna mest". Han och Hägglund var rörande överrens om hur otroligt glaaaada undersköterskorna är för sina extra hundralappar i plånboken och om hur braaaa och effektiv den svenska välfärden är! Löfwéns argument om hur något måste offras när man sänker skatterna eller Gustaf Fridolins resonemang om att det största problemet i skolan är att det är för få lärare per elev verkade inte bekomma Reinfeldt och hans undersåtar särskilt mycket. 5-3=2. Det blir inte 6. Men den här enkla matematiken verkar inte alliansen ha lärt sig. De lever i en annan verklighet. Där vårdpersonal skrattar både hela vägen från jobbet och till banken. För både deras arbetsplats och privatekonomi har verkligen gynnats sen 2006.
Att de rika blivit ännu rikare, att välbärgade män har rusat förbi låginkomsttagande kvinnor, att vården fått minskade resurser, att möjligheterna till fast heltid inom vården blivit mindre och att hela välfärden är stark hotad... det är något som gått alliansen fullständigt förbi!

I gårdagens debatt blev det klart att socialismen och den svenska socialdemokratin inte är död. Den är en makt att räkna med. Jag har varit så ledsen, nu känner jag mig hoppfull!

Ps. Jimmie Åkesson var ett stort skämt. Ett kapitel för sig. Nästan lite komisk. Inget nytt under solen där.

/Emelie

3 kommentarer:

  1. Hej Syster Emelie! *ler*

    Ett väldigt bra inlägg!!! Som sann Sosse måste jag säga att jag nästan blev lite religiös och tårögd. ;))) (alltså, religiös är nog inte mheeeelt sant - men du förstår)

    Din mamma gjorde helt rätt i att göra reklam för din blogg!

    Kram och solidaritet framför allt.

    SvaraRadera
  2. :) Åvad roligt att Ergo sum hälsat på dej. DET ären klok å spännande kvinna Emelie.
    Nå väl, du ärrättklok du med å jag håller medom din analys och om ditt hopp. Det blåser andravindar nu och det KÄNNS.
    Puss å kram

    SvaraRadera
  3. Ergo Sum... tack så mkt! Så här i början känns det så gott att få lite uppmuntran! Kram tillbaka!
    Mamma... saknar dig! Ska bli så skönt att få krama dig på tisdag! Och att få fira dig på din dag. Puss!

    SvaraRadera