måndag 8 april 2013

Religionsfrihet

Liksom så ofta, så har min mamma inspirerat till ett inlägg. Hon slängde ut en tre frågor, som min lillasyster skulle besvara i en skoluppgift. Frågor som vi alla tre går igång på. De lydde:

Ska vi ha religionsfrihet?
Skall det finnas begränsningar i religionsfriheten? 
Ser du några problem med religionsfriheten?
 



Dels så kräver dessa svar allt för mycket text och dels (av någon jävla anledning) så kan jag inte kommentera i hennes blogg... så nu skriver jag ett eget inlägg i ämnet.

Det är klart att jag är för religionsfrihet! Vem är inte det? Att vara emot friheten att själv välja sin religion är väll ungefär det samma som att vara emot yttrandefrihet och demokrati? Eller?
Att själv välja sin tro och att få utöva den är en mänsklig rättighet. 
Mänskligheten har många gånger om utövat förtryck och förintat, i försök att hindra trosutövning... i människors hjärtan har de aldrig lyckats. Tro handlar om någon fundamentalt. Något djupt, som inte går att förbjuda, förbanna eller skrämma undan. 

De två sista frågorna är svårare... kräver lite mer analys och tanke. 
Ordet religionsfriheten kan jag tycka är fel begrepp att använda sig av i det här sammanhanget. Det är snarare religionsutövandet som frågan syftar till. Kan en religions utövande ställa till med problem och bör delar av den därför förbjudas?  

De tre största världsreligionerna judendomen, kristendomen och islam är väldigt lika.
De har mer gemensamt är motstridigheter. De har alla en historia av kärlek och hat.
Det finns människor, individer och grupper, tillhörande samtliga religioner som hatat och dödat i Guds namn. Som använt Gud som en ursäkt till att utöva makt.
Efter att Jesus dött på korset var judendomen en avskydd religion. Judarna var ett hatat folk. Judarna har gasats ihjäl för sin ondhet. Kristendomen har en lång och komplicerad historia av olika förgreningar. Krig har förts dem emellan och gentemot andra trossamfund. Tvärt emot Jesus lära har människor förkastats och stötts bort. Hatats.
I stora delar av världen utsätts kristna för förtryck och sätts i utanförskap.
Men vår tids judar är muslimerna, utövare av isalm. Den onda religionen. Som väcker skräck och vrede.

När den nya påven valts i Italien, så nämnde man hans hat mot homosexuella i förbifarten, men det var hans goda gärningar som lyftes fram. Den där andra bagatellfrågan lade man inte mycket krut kring... Ett av den katloska kyrkans viktigaste uppdrag är att sprida sitt budskap över världen, sa man. Reaktioner? Nej inte så många. Tänk er att en islamsk ledare blivit vald, någonstans i något fjärrna land och man sagt samma sak. Islams buskapa ska spridas över världen!
Tänk er reaktionerna... Tänk er bilderna nerbrunna kyrkor, påtvingande av slöja, skrotad julskinka.
Det är skillnad på buskap och buskap. På spridande och spridande.

För mig finns det ingen god eller ond religion. De är alla lika.
Bilden av den undergivna kvinnan finns beskriven i så väl bibeln som koranen.
Bilden av goda människors värdighet och löftet om ett evigt liv finns beskrivna i så väl bibeln som koranen.
I det egna samhället och sammanhanget kan de ta sig olika uttryck. Samhällets uppbyggnad, struktur och historia påverkar det religiösa utövandet. Ondska och extremism kan födas överallt, om det bara finns rätt förutsättningar. Religion kan gå från något gott, till något ont. Religionfrihet kan vara något vackert, men kan också ses som något farligt. Allt beroende på sammanhang. 

Jag tror inte att Gud är ond, men jag tror att man kan göra mycket onda gärningar i Guds namn. Oavsett vilken religion man tillhör. 
Jag är för ett sekulariserat samhälle. Ett samhälle där stat och religion är åtskilda. 
Där politik, rättväsende och utbildningsinstitutioner står utan religösa inslag. Där demokratin styr, inte Gud. Gud hör inte hemma i parlament, domstolar eller skolor. Det är inte Gud som ska styra hurvida du ska anmäla din man för misshandel eller om du ska få köra iväg en medmänniska för att bygga på hens mark. 
Här är det andra krafter som ska råda. 

Det finns en poäng i att inte fira terminsslut i kyrkan.
Det finns en poäng i att inte ge kommunala bidrag till alla religiösa föreningar.

Det finns en poäng í att skolplikten ska gälla alla, i alla delar.
Det finns en poäng i att människor fritt ska få välja sin religion, men inte utöva den till hundra procent.
Allt ska inte få vara tillåtet i Guds namn.
Religionen ska inte få stå över mänskliga rättigheter och demokratiska lagar.

Och ändå är det murar oss emellan,
och genom gallren ser vi på varann.
Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar.
Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
Psalm 289.

/Emelie
















2 kommentarer:

  1. Fint. Vi tycker ju likt. Psalmen var klockren, så vacker. Men vad konstigt att du fortf inte kan skriva hos mej?
    Vad har du? Explorer? Pröva nåt annat Chome el så.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Ja, visst är den jätte fin!
    Har testat att kommentera med båda... jätte skumt!

    SvaraRadera