Offentlig amning

Om ungefär 7 veckor är det dags för mig att börja amma mitt barn. Något som jag längtar jätte mycket efter. En fysisk och psykisk längtan. Jag hoppas verkligen att det ska fungera. Jag inbillar mig att det handlar om envishet och hårt arbete, men jag vet ju faktiskt ingenting.
För mig är det självklart att man ska amma sitt barn så länge och ofta som bebisen vill ha mat Att det ska gå en viss tid emellan eller att matningen ska ske under vissa förutsättningar är ingenting som jag lägger någon vikt vid. När mitt barn vill äta, så ska jag erbjuda bröstet... det är min filosofi.
 
Det gör det även självklart för mig att amma på offentlig plats. 
Att man som kvinna ska ta sin bebis, springa och gömma sig inne på en toalett för att mata blir för mig fullständigt absurt! 
 
En Youtube-video om amning har lett till upprörda känslor. På ett roligt sätt vi de här kvinnorna lyfta och synliggöra amningen, som någonting självklart. För det är det inte... långt ifrån. Dessa kvinnor har utsatts för hot, bland annat om att deras barn ska dödas! Det är ju för fan inte klokt!
Kvinnornas egna teorier kring detta är att hoten kommer från unga män som inte är vanda att se kvinnors bröst i något annat sammanhang än sexuella.
 
Det är så här bröst är okej att exponeras
(och nu väljer jag medvetet att inte visa det värsta!):

 


 

Men det här provocerar somliga till den grad att
man hotar att ta livet av deras barn:



Är det inte helt ofattbart?!
Om det ändå "bara" hade handlat om unga, korkade män som inte klarar av att se bröst som någonting annat än mansleksaker... men tyvärr handlar det även om tanter som stirrar på bussen, caféägare som kastar ut sina ammande kunder och familjefäder som skakar ogillande på huvudet.

För mig finns det inget mer naturligt än att amma sitt barn. Att man som kvinna bär den lilla bebisen inom sig i nio månader och sedan kan föda upp den på föda som produceras inuti kroppen är ingenting annat än ett stort mirakel. Hur människor i omgivningen kan se det som något äckligt som bör ske i det fördolda är svårt att förstå.
Kvinnans kropp är så förknippad med skam. I delar av världen ska den skylas under mörka tyger, i andra delar exponeras den, mager och opererad, med enda syfte att tillfredsställa industrier och män.
Utnyttjad och skändad, på olika vis, för olika syften.

Kvinnans kropp är hennes egen!
Om jag vill sitta på ett café, en buss eller i en park och ge mitt barn mat... då gör jag det!

/Emelie