onsdag 24 april 2013

Recensionsdags!


Ungefär så här tänker jag mig att hon ser ut Beatrice, som Nicole Kidman i "Moulin Rouge".
 
Vet inte om det stämmer eller riktigt varför... men jag känner att jag borde ogilla den här romanen, (eller så är det inte alls så!)  men det gör jag inte... jag älskar den!

Det var Tråktanten Theres som valde "Överenskommelser" av Simona Ahrnstedt.
Den handlar alltså om Beatrice. Ung och med, för tiden, provocerande och nyskapande idéer om att kvinnor är lika intelligenta som män. Som, istället för mannens prydnad,

vill vara en självständig och beläst individ. Hon förälskar sig i norrmannen Seth.
En stilig och modern man som blir helt tokig i henne. Livet kommer dock emellan.
Gång på gång. Och precis som det säkert ofta var i slutet på 1800-talet, så lät outtalade ord missförstånden löpa fritt, gång på gång.

Jag var ganska sen att inhandla den här boken. Jag hade två veckor på mig. Efter att ha läst på baksidan och det fösta kapitlet trodde jag mig ha en lång och trög läsning framför mig. Så fel jag hade... tre dagar senare var den utläst.
Jag har en stor svaghet: kosymdrama. Jag fullkomligt älskar kosymdrama!
Är helt besatt av "Dowton Abbey", gillade "Anno 1790", "Emma", filmer som "Stolthet och fördom" och så vidare. De historiska skildringarna, romantiken, de fantastiska klänningarna... 1700, 1800 och 1900-talets början skrämmer, men fascinerar mig.
Fallenheten för genren gjorde romanen till en stark och uppskattad läsupplevelse.

Som kvinna och feminist blir jag (så klart!) upprörd över kvinnoskildringen.

Över det skoningslösa våldet, förolämpningarna och idiotförklarandet. Vissa delar av berättelsen skapar en "ont i magen"-känsla, medans andra är så grova att jag inte kan ta in dem.
Men... det är viktigt att komma ihåg att det är Sverige 1880-någonting som beskrivs.
Så här var det! Kvinnor giftes bort, fångades i äktenskapet. Kvinnnor förbrukades som djur på horhus. De skulle veta sin plats i sociala sammanhang och aldrig ta sig för stora friheter gentemot en man.
Och så ser det fortfarande ut i stora delar av världen.
Visst kan man bli galen över att historien upprepar sig gång på gång. Samma scener utspelar sig om och om igen, i olika skepnader... men som sagt... jag tror inte att det är helt orimliga beskrivningar. Dialogen mellan män och kvinnor såg inte ut som den gör idag.
Att säga rakt ut vad man kände, upplevde och genomlevde var inte alltid tillåtet.

Det var så mycket som var tabu, förbjudet och skamligt. Vilket så klart ledde till outredda konflikter och avstannade relationer. Fenomenet finns med i alla ovan nämnda kostymdraman.

Jag tycker att kärleksskildringen mellan Bea och Seth är vacker.
Att de erotiska scenerna är riktigt heta! Efter kyssen på isen blev jag ganska sugen på att pussa på min egen man..! :)

På många sätt kan jag tycka att det är ett rätt så taffligt författarskap.

Förutsägbart, upprepande och klyshigt.
Men jag gillar det!

/Emelie


10 kommentarer:

  1. LER, den första meningen skrev nästan jag också. Och denna recension skulle jag kunnat skriva. Vi tycker tydligen väldigt lika...
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk att man kan tänka så lika OCH så olika om en och samma bok. Jag gillar verkligen våran lilla klubb! :)

      Radera
  2. Precis som jag skrev till Ulrika är det konstigt att ni båda antyder att detta inte skulle vara "fint nog" att gilla. Jag tyckte mkt om boken och gillar att läsa lite lättsamt emellanåt.
    Kram på dej.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men visst finns det "fin" och "ful" litteratur?!
      Det sägs att en bokhylla representerar vilken typ av person man är... men jag vet inte... jag framstår nog som lite mer lättsam än jag verkligen är och inte helt beläst när man kikar på min. Väldigt mkt chicklit och lättsamt! :) Men i all min allvarsamhet är det ofta precis vad jag behöver, för att landa, pausa och andas.
      Kram!

      Radera
  3. Första gången jag läste boken var i somras. Mina barn, sex och tre år, badade i poolen och ärligt talat vet jag inte om jag hade märkt om något hänt. Jag var så inne i en sådan där fruktansvärd scen att jag knappt kunde slita mig. (Jo, nu känner jag att jag behöver försvara mig. Jag satt bredvid dem och hörde såklart allt. Men jag tror du förstår vad jag menar.) Det var det där fruktansvärt bedrövliga scenen när något händer Beatrice som skulle gör vem som helst sjuk. Vill inte skriva allt om någon annan läser som har tänkt sig att läsa boken ;). Det finns en till bok av Simona, Betvingade. Och snart kommer en tredje, De Skandalösa.
    /Tråktanten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra val av dig!!
      Men jag kan inte förstå hur du kan läsa om den så tätt inpå Nu skulle du visserligen läsa den i studiesyfte (?), men ändå... det FINNS böcker som jag läst om, men då har det gått många år emellan! :)
      Tack för tipsen! Det kommer alldeles säkert att bli minst en till Simona-roman i sommar!

      Radera
  4. *ler* Se där! Vad olika vi tycker! Och vad roligt det är att det är så! För det är ju liksom det som är meningen med våra älskade böcker!!

    Jag älskar också historiska romaner och skildringar. Min favorittv-serie "all time" är BBC:s "Stolthet och fördom" till exempel. Min C-uppsats i engelsklitteratur handlade om "The Scarlett Letter" av Hawthorne. Men. Jag kan inte känna att detta är en bok som kan jämställas med dem. Och det var lite mitt bekymmer. Tills jag läste Ahrnstedts egen kommentar kring just detta: hon gör inte ens anspråk på att jämföras med dem! Romancegenren har ett annat upplägg - en annan plotbeskrivning och karaktärsutveckling. Kanske föredrar jag Austen och andra just på grund av att de skrevs under den tiden de skildrar, med det språket och sättet att uttrycka sig? Det kanske är det som ger mig en känsla av att vara "äkta"? Och de ÄR ju inte lika översvallande lustfyllda och rebelliska som "Överenskommelser" heller. Jo, "Svindlande Höjder" är det - men den var menad så, som en romencebok...

    Usch, hoppas att du förstår vad jag är ute och far efter och att jag inte låter helt dum. *ler* Men hur som helst är jag väldigt förtjust i BB "BloggdalaBokklubb"

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men visst blir det EN HELT ANNAN SAK när de är skrivna i den tid som den utspelar sig. En helt annan äkthet och känsla.

      Vad intressant att skriva c-uppsats i litteratur!
      Tänk vad mycket kul det finns att läsa på universitetet, om man bara hade haft tiden..! :)

      Radera
  5. Jag tycker som dig om författarskapet och jag gillar det inte ;-) Inte alls min typ av bok, men jag är ingen romantiker så det kanske är därför...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha! Ja... kanske har det med det att göra, hurvida man är en sann romaniker elle inte! :)
      För jag måste erkänna... jag är ganska romatiskt lagt, både i mitt val av kultur och privat!

      Radera