onsdag 17 oktober 2012

Andra generationens invandrare


Jag vill ta upp ett begrepp som jag inte är särskilt förtjust i, kan till och med säga att jag tycker illa om det... andra generationens invandrare.

Jag är intresserad av ord. Ord är inte bara ord. De har en betydelse, fulla av känslor, skapar reaktioner. Om vi delar upp begreppet jag nu berör.
Andra generationen. Generation, inom genetiken vanligen de individer som är ättlingar till samma föräldrapar, enligt Nationalencyklopedin. 
Jag är fjärde generationens levande kvinna i min släkt. Min gammelmormor, mormor, mamma och jag. Så långt inga problem.
Invandrare. Invandrare; person som flyttar från ett land till ett annat för att bosätta sig där en längre tid, enligt folkbokföringen i Sverige minst ett år, också enligt Ne. 
Okej... flyttar från ett land till ett annat. Vandrar in. En engångsgrej, eller hur? Man flyttar inte in i landet om och om igen, om man nu inte flyttar fram och tillbaka hela livet.   

Andra generationens invandrare är födda i Sverige. Definitionen av "andra generationens invandrare" har ändrats sedan 2004 till att omfatta endast dem med båda föräldrarna utomlands.
Den här definitionen kommer från uskab.se, kopplad till Sthlm stad som redovisar statistik.
Så... båda föräldrarna ska var födda utomlands, men barnen är födda i Sverige. Ändå benämns de som en grupp som flyttat från ett land till ett annat.  Något motsägelsefullt, kan jag tycka.

Men ja, ord består ju som sagt var av mer än faktisk betydelse. Vi människor har en förmåga att gradera människor och egenskaper enligt en viss skala. Invandrare är under svenskfödda. Att vara invandrare är inte lika fint som att vara svenskfödd. Ordet har en negativ betydelse. "Hur många invandrare klarar Sverige av?" frågades i Agenda. Som någon sa... om man istället hade frågat "hur många judar klarar Sverige av?" Eller "hur många homosexuella klarar Sverige av?" blir den negativa tonen uppenbar.
Känn på begreppet "invandrartät". Ett invandrartätt område eller en invandrartät skola... de har ingen positv klang. Åh, vilket härligt invandrartätt område du bor i! Nej... inte riktigt va? Blir inte resultatet av begreppets värdeladdning att ett andra generationens invandrarbarn är, om inte sämre och mindre värd än ett barn som inte benämns på det här sättet, så i allafall avvikande, annorlunda, inte som alla andra.
Jag pratade en gång med en liten pojke, en andra generationens invandrare, som pratade om sina föräldrars födelseland som "sitt land". "I mitt land är det si, i mitt land är det så".
Jag tyckte att det var något sorgligt i det där... för det var inte som att det där landet var en bonus. Det var som att det var hans land och Sverige var någon annans land, trots att han var född och uppvuxen här. Han hade uppenbarligen, från olika håll, fått signalerat till sig att han, på grund av hans föräldrars bakgrund, inte hade samma äganderätt till sitt födelseland som andra barn. Jag tror inte att han är ensam. Genom att benämna barn, som faktiskt är födda i det här landet och inte vet om något annat, som någon form av invandrare sätter vi dem per automatik i ett fack av utanförskap. Är det rättvist?

Och hur länge kan man vandra in? Och hur länge är man någon form av generations invandrare? Tre, fyra, tio, femtio generationer?
Min farmor är född i Finnland. Jag har aldrig hört någon benämna min pappa som en andra generations invandrare! Men det kanske bara gäller barn, vars föräldrar är födda långt bort? Men hur långt bort då? På sextiotalet immigrerade många sydeuroéer hit för att arbeta. 
De stannade och har fått barn och barnbarn. Ingår de också i den här gruppen? Var går den geografiska och tidsmässiga gränsen? Och om det nu finns en sådan gräns... vad skiljer barnen från varandra? Var går den magiska gränsen där man får vara... svensk? Kort och gott. Utan övriga definitioner! 

Om vi får barn kommer de att klassificeras som andra generationens invandrare (även om jag råkar vara född i Göteborg). Det känns fel. De har inte vandrat en enda meter. Och det beror inte på att de bruna ögonen och det mörka håret, utan på grund av att de kommer att definieras som avvikande.

/Emelie 

1 kommentar:

  1. Fantastiskt inlägg som jag önskat jag skrivit själv. Du förtjänar långt fler läsare än vad du har darling!
    Stolt över dej. Alltid.
    Mamma

    SvaraRadera