Jag är väldigt historieintresserad. Jag tror verkligen att en god kunskap i historia gör dig till en smartare, klokare och mer engagerad nutidsmänniska. Då menar jag inte att det är viktigt att veta vilket år Gustav Vasa dog eller vad Adolf Hitlers närmaste krets hette till för- och efternamn. Men kunskap om vad som hänt i vår historia, vilka fenomen och företeelser som varit aktuella eller vilka strukturer som rådit i samhället... det är viktigt att känna till! I allafall lite grann, i stora drag.
På senaste tiden har Jonas Gardell påmint oss om det här. Gardell har upprörts över hur historien om när aids kom till Sverige fallit i glömska. Han har många gånger, i olika medier, visat sin upprördhet över hur mycket som vi glömt och inte vet om.
Själv är jag född 1987. Bromsmedicinerna kom 1996, då var jag nio år gammal. Jag är för ung för att minnas. När jag tittade på "Torka aldrig tårar utan handskar" eller dokumentären "Smittad: när HIV kom till Sverige" (svt) så slår det mig hur lite jag vet om ämnet. Jag har större kunskap om när böldpesten kom till Europa, än när HIV kom till Sverige. Om denna otroliga rädsla. Varför är det så?
Det är lätt att föreställa sig vilken panik det skapade inom en. Att en sjukdom plötsligt dyker upp Unga, vitala människor insjuknar och dör inom några månader. Att inte veta hur det smittar. Kan beröring smitta? Vågar man dricka ut samma glas?
Vi vet vilken mediastorm det blir varje höst, då årets influensa kommer. Det är överfulla akutvårdsavdelningar, "så och så många har insjuknat", "så och så många har dött".
Vilken oro dessa rubriker skapar. Jag har nu fått veta hur det lät i medierna under 1980-talet.
De rapporterade till en början (när de väl uppskattat att ämnet var av allmänintresse!) vad de visste, vilket inte var mycket och det övergick med tiden i allt mer moralisernade nyheter. Människor fick panik, fördömde och tog avstånd. Och hur hemskt det än var, så kan jag inte med säkerhet säga att jag inte hade agerat på samma vis. Men tänk att vara homosexuell på 1980-talet! Då man lagstiftade om att alla som riskerade att sprida HIV skulle låsas in, då det diskuterades om att alla AIDSsmittade skulle deporteras till bögsamhällen på Gotland.
Då man fick dö i ensamhet och begravas i svarta sopsäckar märkta "smittorisk". Deras vänner dog en efter en... och man visste inte vad man skulle göra åt det! Varför har jag inte fått lära mig mer om detta kapitel i svensk historia?!
2.182 svenskar har dött i ADIS sedan 1983. 500 nya personer insjuknar i HIV varje år.
6000 personer lever med sjukdomen i vårat land.
I värden lever 60 miljoner människor med HIV, 30 miljoner har dött i ADIS.
Som en klok människa i SVT-dokumentären sa:
Det är våran plikt att minnas. Och samtidigt säga att, fan påminn oss inte, det är skönt att det är bättre tider nu, och det är det ju, men om vi inte minns så riskerar vi att få återuppleva det igen, så därför måste vi minnas!
/Emelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar