onsdag 21 november 2012

En försenad bokrecension...



När vi fick reda på vilken bok vi skulle läsa och att vi hade fem veckor på oss, tänkte jag "men oj! Så länge?" Men för en periodare som jag så visade det sig vara otillräckligt. Först nu, ett par dagar för sent, är jag redo att lämna min recension.
 
Som tidigare nämnt så tycker jag mycket om chicklit. Marian Keyes är genrens absoluta drottning! Det hon gör så himla bra är att kombinera det "tjejiga" med humor, sorg, tragik och det oförutsägbara. 
Marita Conlon-McKenna? Nej... hon kommer tyvärr inte i närheten. Jag kan delvis skylla min sena recension på bristande läslust. Men en del av förklaringen ligger i att boken var seg att ta sig igenom. Den var allt för förutsägbar. Tjejig, men utan humorn, sorgen, tragiken och ja...
 
När jag läste om den bullbakande husmodern Maggie Ryan vandrar mina tankar till tv-dramat "Brothers and sisters" och Nora Walker. Nora som också lagar mat, bakar, bjuder hem familj och vänner titt som tätt. Som alltid ordnar det fantastiskt och trevligt! Ibland blir det bråk, men den lyckliga känslan infinner sig dock alltid på slutet. Berättelser som dessa skapar lite panik hos mig. Har folk det så här underbart på sina släktträffar?!
Själv lyckas jag alltid stressa halvt ihjäl mig vid sådana här tillfällen. Var finns verkligheten i Conlon-McKennas berättande? Eller är den bara helt okänd för mig?

När jag sedan tar på mig mina genusglasögon, som alltid är nära till hands, så måste jag säga att jag blir lite provocerad. Handlingen, retoriken, känslan känns lite Afghanistan.
Måste, måste, måste gifta bort mina döttrar till vilket pris som helst. Kosta vad det kosta vill! Vilken man som helst duger, första bästa! Bara de inte förstör min heder genom att förbli ogifta! Vilken katastrof!

Lite överdrivet så klart, men typ... som om ingenting annat spelar någon roll. Finns det verkligen sådana här mammor? Är äktenskapet fortfarande så betydelsefullt för familjen i vår del av världen? Är kvinnans absolut viktigaste uppgift att bli en äkta maka och bygga en stadgat bo? Det blir lite löjligt. Jag kan inte ta romanen på allvar och då blir läsandet ointressant. Tyvärr.

Nu ser jag fram emot "Igelkottens elegans". Vilken titel!

/Emelie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar