Yes we can!

Nu ska jag säga något som är lite förbjudet. Det är galet hur långt vi går för att vårda, bota och rädda liv i Sverige. En morgon satt jag och läste på en patient, medan nattsköterskan rapporterade kollegans grupp. Patienten hade kommit in kvällen innan, inskickad av Hemsjkvården från boendet för "förändrat beteende". Gravt dement, typ 85-90 år gammal. Före ankomsten till avdelningen hade personen varit på ett par olika röntgenundersökningar (som var och en tagit en evighet på grund av att demenssjukdomen), man hade tagit alla tänkbara prover, inklusive blodgas (man har då varit tvungen att hålla fast patienten som, självklart, inte velat medverka). Väl på avdelnigen skulle screeningen fortsätta med nya prover och undersökningar.
Enligt mig är det här helt absurt! Vansinnigt! Oroliga anhöriga ringer och undrar varför demenssymtomen ter sig än värre än tidigare. Varför gör man så här? För VEMS skull gör man så här?! Med det sagt... med att jag hade önskat att mer pengar hade lagts på god omvårdnad och livskvalitet i kommunen än livsuppehållande åtgärder på 90-åringar som aldrig bett om det, så vill jag också säga en annan sak...

Visst, det går bevisligen till överdrift ibland. Visst, allt fungerar inte. De som säger att det inte förekommer klass-skillnader också inom sjukvården vet inte vad de talar om. Den som skriker högst får ofta mest. Det förekommer att män får bättre sjukvård än kvinnor och beroende på var felet sitter, så sätts olika resurser in. Men... jag är ÄNDÅ så otroligt stolt över den svenska sjukvården! Vi har alla rätt att bli vårdade, allas liv är värda att räddas. Vi har en sjukvård dit alla är välkomna. Det är ingen som står i dörren och frågar vilken sjukförskring du har. Det görs en röntgen, hittas inte felet går man vidare med nästa. Och nästa och nästa. Tills man hittar felet. Iallafall finns det en ambition att göra detta. Att hjälpa, oavsett patientens årsinkomst. Det är något vi ska vara oerhört stolta och tacksamma över. För det är ingen självklarhet.

Den här mannen... Paul Ryan är Mitt Romneys nya parhäst.

Det är han som blir vice president i USA om Obama förorar makten vid höstens val.
Jag tycker att Romney har gjort ett mycket bra val. Genom utnämnandet har han verkligen tydliggjort skillnaderna på USA's höger och vänster (eller höger och höger). Herrarna ovan får tillsammans svenska Kristdemokraterna att framstå som rena rama extremvänstern och Hägglund som som en kopia av Karl Marx. Jag glädjs även över valet för att jag tror att han nu ökat Obamas chanser till omval. Majoriteten av den amerikanska medelklassen, de spansktalande, de osäkra mittenväljarna kan väll omöjligt finna herr TeaParty särskilt sympatisk?? Själv tycker jag att han framstår som helt jävla galen! Tillsammans vill de skära ner det lilla välfärdssystem som finns i USA, riva upp Obamas sjukvårdsreform, låta de fattigas sjukvård ligga på varje enskild delstats ansvar.
Var man och kvinna för sig själv. Ingen stöttning från staten. Den som lyckats i livet, den som har råd ska belönas. Den som misslyckats, den som drabbats av sjukdom, arbetslöshet eller livets mörker lämnas utanför. Sjukhusets dörras stängs. De är inte välkomna. Jag är så tacksam över att jag inte föddes i det landet.

Men en sak måste jag säga, med skämskudden framme... om man inte tillhör den rika gräddan, men är missnöjd med hur Obama lyckats som president de senaste fyra åren och röstar på republikanerna bara för att rösta emot demokraterna, kan jag bara säga Skyll dig själv! Jag förstår inte hur man tänker. Vad tror man? När Obama valdes rådde det någon slags euforisk stämning. Yes we can! Men man förändrar väll inte ett land på fyra år?! Ett land så styrt av traditioner. Jag trodde aldrig att hans skulle få igenom sjukvårdsreformen. Men han lyckades! Han är inte Jesus, men han är den bästa presidenten USA haft på årtionden!

Ja, det finns brister i den svenska välfärden, i våran vård.
Ja, jag ser Alliansen som ett hot mot den.
Ja, jag anser att vi gör konstiga vägval ibland. Men jag är en mycket stolt svensk och sjuksköterska.
När patienten kommer upp från akuten kan jag ta hans eller hennes hand och säga Välkommen hit, vi ska göra vad vi kan och mena det.

/Emelie.