I sommar har kaoset varit värre än vanligt med överbelggningar, för lite personal och stängda avdelningr. Det har framför allt varit brist på sjuksköterskor.
Färre sköterskor har utbildats och de som finns får så dåligt betalt att de tackat nej till jobben. Ingen ska skylla hela krisen på sköterskorna. Det finns ett systemfel inom akutsjukvården (Eva Franchell, ledarskribent Aftonbladet).
På vilket sätt man man, alls, skylla krisen på sjuksköterskorna?! På vilket sätt är det vårat fel att få sjuksköterskor utbildas och att avdelningar stängs? Eller menar Eva att vi alla borde ta stressfyllda, lågbetalda jobb för folkets skull. Ska vårt kall driva oss till vad som helst? Allt för patienten? Kanske är det bara en sorglig formulering, för jag förstår verkligen inte vad hon menar skulle vara vårat fel!
På kirurg och ortopedkliniken, där jag arbetar just nu, stängde en av tre avdelning i sommar. Det innebar att ortopedavdeningen tvingades ta in kirurgpatiener. Patienter som de inte är vanda vid, inte kan, inte känner sig trygga att vårda. Det blir inte bra. Både de och vi har haft mycket överbeläggningar. Akuten har ringt oss som galningar. Vill lägga in, lägga in, lägga in. Vid tillfällen har vi varit direkt otrevliga mot varandra.
- Men snälla... vi kan inte ta emot fler! 3:an har ju färre överbeläggningar än vad vi har. Kan du inte ringa dit?!
- Jag är inte intresserad av att veta vad 3:an har! Jag undrar om ni har något enkelrum!
Det har varit dagar då jag fått ont i magen då telefonen ringer. "Snälla inte akuten. Inte akuten. Inte akuten".
Allt för många patienter i förhållande till platser och pengar.
Och sjuksköterskor... men inte kan man skylla det på oss!
/Emelie
Vi haringet kall, vi utför ett jobb, ett jobb som innebär ansvar för andras liv, vi borde få lön efter ansvar!
SvaraRadera