måndag 20 augusti 2012

Varför är Sd 3:e största partiet?



Jag är egentligen tveksam till att ta upp detta. Det är svårt att prata om och ÄN svårare att skriva om. Det är så lätt att bli missförstådd. Jag vägrar anslutas till grupper och åsikter som jag inte vill ta i med tång. Det är en känslig fråga, men idag kände jag att jag måste.
Iallafall göra ett försök.

Nya opinionssiffror kom idag. Glädjande nog leder De rödgröna. De har gått upp 0,1 procentenheter, medans Alliansen har gått ner 0,3. Det är glädjande och mycket hoppfullt.
Vad som där emot är djupt oroande och fruktansvärt beklagligt är att Sverigedemokraterna också i den här mätningen är ladets tredje största parti. Kan ni förstå?!
Jag minns så väl en kvinna som jag besökte mycket under min hemsjukvårdpraktik. Hon var ung, hade två små barn och var döende i ovarialcancer. Hon låg där, trött och härdad i sin säng. I sovrummet var tv:n på. Det var precis efter valet och Nyhetsmorgon var på. Sd hade just kommit in i Sveriges riksdag. Jag minns hennes ord så väl. "Det är ju skamligt". Ja... det var skamligt.
Och än värre är att de bara växer. Vad tusan beror det på?

Jag tror att det finns tre saker som kan förklara deras framgångar.
1. Det finns många puckon. Rasister, främlingsfientliga och inskränkta.
2. Det politiska ointresset växer. Och med det bristande kunskap. Människor är trötta på våra etablerade partier och de förstår inte vad de egentligen står för. Det finns dem som säger att det inte spelar någon roll om de röstar fram en röd eller blå regering, landet kommer se likadant ut. Det stämmer inte. Tror man att det är så, ja då har man inte satt sig in i vad politik är och vart den leder. Sd är ett populistiskt parti (populism, ytterst av latin po´pulus 'folk', rörelse eller ideologi som vädjar till "folket" som grupp oberoende av någon social klass. /ne.se) som ska ge ALLT till ALLA. Ja, förutom invandrarna då... Det blir lätt för trötta, ointresserade och obildade personer att vända sig till dem. De behöver inte tänka så mycket.
3. Den svåraste punkten... Sverige har problem med integrationen (märk att jag säger integrationen och inte invandring) och detta problem påverkar människor negativt. Ingen vågar riktigt ta i frågan, med rädsla för att, som jag själv, missuppfattas och anklagas. Då det, i pricinp, BARA är Sd som tar upp frågan... ja, då vinner de på det. Fp har gjort några tafatta försök och krävt att man ska kunna prata svenska innan man får medborgarskap, men det är bara patetiskt. Det är inte att förstå och ta problemet på allvar.

Jag läste en väldigt bra artikel i Göteborgsposten. Den beskrev hur det var i Hjällbo, Göteborg. En kvinna, som arbetade i en lokal där blandade verksamheter finns, bland annat en muslimsk kulturförening, gick ut och menade att det inte alls bedrevs någon kultur där. Det var snarare ett ställe där muslimska män samlades för att utöva sin religion. Några kvinnor och barn fanns där inte. Efter detta uttalande blev kvinnan anklagad för att vara rasist och till och med mordhotad. Flera intervjuer gjordes, både med männen i lokalen och med boende i området. Något som verkligen framkom i alla intervjuer och uttalanden var att förorten är väldigt delad. Utrikesfödda (och deras barn) för sig, svenskfödda för sig (låt oss säga ivandrare och svenskar i brist på andra ord, trots att jag inte gärna uttrycker mig så). För tio-femton år sedan var Hjällbo ett uppblandat område, nu lever 99 % (uppskattningsvis) invandrare där. Svenskarna "flyr" till andra förorter. På gatorna i Hjällbo, liksom på den så kallade kulturförreningen finns det mest män. Kvinnorna är hemma. Som en man uttryckte det "kvinnor är bättre på att inte ödsla sin tid på ingenting". Det här menar jag, är ett problem.
Socioekonomiska skillnader förstör. I områden där få har jobb, än färre har utbildning, det svenska språket inte behärskas och där man har en låg ekonomisk standard spirar inte framtidshoppet. Det leder till dåliga betyg i skolan, högre brottslighet och nya vuxna, som växer upp precis som sina föräldrar gjorde. Trots att de haft en större möjlighet till egen utveckling i ett land som Svergie. Men att bryta traditioner tar tid. All forskning visar på att de barn som har välutbildade föräldrar, också är betydligt mer benägna att själva gå på högskolan, än de som inte har det. I det klasslösa Sverige lever idag rika och fattiga människor under helt skilda premisser och förutsättningar.

Att inte alla kan prata perfekt svenska. Att människor väljer att sitta på café och prata sitt eget språk. Att människor väljer att döpa sina barn till osvenska namn. Att människor väljer att bo nära sina släktningar istället för att flytta dit jobbet finns i Kirunas gruvor. Att kvinnor väljer att klä sig i slöja. Desssa saker är inte hinder för integrationen.

Att folk inte upplever att det är någon idé att lära sig svenska, alls eller ens okej. Att folk inte vill umgås med dem av annan etisk härkomst (invandrare med andra invandrare, svenskar med invandrare). Att inte alla barn får möjlighet att leva fritt och på lika villkor. Att människor inte släpps in i vissa samhällen, inte injuds i gemenskap. Att människor inte får jobb, pga av deras främmande efternamn, att människor gett upp, inte ser någon mening med arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsåtgärder.
Dessa saker är hinder för integration.

Och de beror på socioekonomiska skillnader. Inte på att man har mörka pigment i hyn, inte för att man är född i ett soligt land i mellanöstern, inte för att man heter Muhammed. Samhällets klyftor leder till utanförskap. Barn föds in i utanförskap.
Lösningarna på dessa problem besitter verkligen inte Sverigedemokraterna... långt ifrån!
Lösningen ligger i satsning på välfärden, utbildning, jobb och en aktiv integrationspolitik.
Och nej... då menar jag inte det Jan Björklund menar. Jag väljer att citera min hjältinna, Mona Sahlin:
Samhället har blundat för det länge. Och i integrationsdebatten har vi sökt förklaringarna till bristande integration hos individerna: "de pratar inte tillräckligt bra svenska", "de har inte validerat sin utbildning tillräckligt" eller "de vet inte hur man söker jobb". I stället borde vi vända blicken och säga: Har vi, majoritetssamhället, byggt upp strukturer som tränger bort och tränger undan?

Hon är så klok. Så modig. Och hon har så rätt.
Jag hoppas att jag inte missuppfattats i mina ord, att min tanke gått fram.

/Emelie.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar