fredag 6 juli 2012

Dricka inför barnen?



Så var vi inflyttade (tankar om detta och kanske lite bilder kommer).  Har haft några internetfria dagar, vilket varit lite frustrerande... speciellt då det är Almedalsveckan. Jag SKA vara där 2014. Får boka ett år i förväg (om det räcker?!), för jag tänker inte missa det ett valår till. Njuter i fulla drag av alla utspel och påhopp. Har velat skriva av mig, men nu har jag kommit av mig lite... Det får bli ett eldigt politikerinlägg så fort glöden infinner sig. Tills dess tänkte jag ta upp ett annat viktigt ämne, som diskuterats i Debatt (svt) igår kväll:
Dricka eller inte dricka framför barnen?
Den här diskussionen blir ofta väldigt moralinriktad. Antingen ska man inte få titta åt vinflaskan eller så ska man få dricka sig halvt redlös "för då blir man kramig och allt blir så mysigt".
Det är en känslig fråga, väcker många upprörda känslor, på vilken sida man än står.

Jag och min mamma diskuterar ofta saker. Ibland pratar vi barnuppfostran och har kommit fram till en sak... vi tillhör olika generationer. Jag är fostrad enligt "den gamla skolan".
Jag blev inte curlad. Jag klarade mycket själv, fick ta eget ansvar och lära mig av mina misstag. Till skillnad från den hundmamma hon är idag och den mormor hon säkert kommer att bli, var min mamma ganska sträng mot mig. Och bestämd. När jag lyssnar på föräldrar idag, hur de frågar sina barm om vad de tänker, upplever och känner... så tänker jag "så tilltalade ingen vuxen mig". Det har hänt något med dagens småbarnsföräldrar. Precis som att mina föräldrar satte mig mer i centrum och tog mycket mer hänsyn än deras gjorde, så sätter dagens nya föräldrar mer värde till sina barns uppleverlser än vad mina gjorde då jag växte upp. Det är inget konstigt. Allt går i trender, även barnuppfostran och synen på barn. Jag tror att synen på alkohol och barn följer med i den utvecklingen.

Som barn var jag med på fester. På vissa av dem dracks det en del. Det var kräftkivor, nyår, påsk, midsommar och sommarkvällar på altanen. Jag minns högtider då vuxna ramlat på väg till brasan eller börjat bråka högljutt. Det var nog ingen som ansåg att det var fel att barnen var med, att vi såg detta. Vi fick liksom hänga med. Jag har inga traumatiska minnen, men jag minns att jag reagerade på att de vuxna blev förändrade då de drack. Det var inget som gick obemärkt förbi. Jag har absolut inte tagit skada av att se mina föräldrar dricka alkhol, varken i vin-till-middagen-sammanhang eller nu-ska-vi-fira-sammanhang, men under livet har jag kommit fram till slutsatsen att jag inte vill dricka för mycket inför min barn. Vad är då för mycket? För mig handlar det om att bli påverkad, förändrad. När jag dricker vin, så räcker det med två glas för att jag ska bli lite mjuk i kroppen, fnittrig och snurrig. Det innebär att jag inte vill dricka mer än ett glas inför mina barn. Jag vill inte att alkohol ska vara en naturlig del av högtider och firande.  

Jag tycker att det finns något väldigt beklämmande i att se hur folk storhandlar på Systemet på midsommar eller hur drink efter drink beställs på charterresor. Vi tycker om att vara på barnvänliga hotell på semestern, trots att vi inte har några egna ungar. Vi gillar att höra barnen plaska och stoja runt. Vad vi där emot inte gillar att se är hur föräldrarna (men mest papporna) dricker den ena Rom & cola och Gin och tonic efter den andra. Blir mer och mer högljudda, allt rödare i ansiktet och rörligare på dansgolvet. Barnen får hänga med. Glada visserligen. Springer runt, får vara lite friare, vildare och uppe längre än om mamma och pappa hade varit nyktra. Men jag får ändå lite ont i magen. Tycker att det känns fel. Tänker "sånna ska inte vi bli".

Jag har inga barn. Det är alltid lättare att tycka saker då. Vad är det man säger..? Ingen vet så mycket om barnuppfostran som de som inga har. Men jag har ju varit ett barn. Och jag tänker mycket på hur jag vill vara som mamma. Jag känner ofta hur konservativ förälder jag kommer att bli. Men på något sätt känns det konstigt... att det anses vara konservativt, tråkigt, moralistiskt och överdrivet att inte dricka sig berusad då man är med sina barn. En fråga som ofta kommer upp i det här sammanhanget... vem skulle acceptera att ens barnvakt drack en flaska vin?

/Emelie.

2 kommentarer:

  1. Ja usch ja, shit så mkt tokigt man gjort som förälder. Det ÄR jätte svårt, därför ingen annan roll i livet spelar lika stor roll. Dukommer själv få se.
    Jag håller med dej i väldigt mkt, idag skulle jag förmodligen göra fel åt andra hållet, skydda o tillåta för mkt. Curla dem sönder å samman.
    Jag ser en tendens hos unga mammor, som kanske lixom du varit ganska strängt fostrad, att de gör tvärtom... de är så försiktiga medkrav o gränser och så ängsliga för sin egen roll att det blir fel åt andra hållet.
    För hur blir ungar som aldrig fått tackla motgångar, aldrig fått befinna sej i stormens öga, aldrig fått uppleva att deras handlingar faktiskt påverkar å gör andra ledsna, arga, besvikna, överkörda?
    De blir små känsliga egotrippade monster.
    Vad det gäller alkoholen så går samhället åt det hållet tror jag att man i högre grad skyddar barn.
    Precis som det idag är otänkbart att röka med barn i bilen.
    Skrev ett eget inlägg. Kontentan är att man nog ska följa sitt eget förnuft.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Klokt svar. Hur gör man rätt egentligen? Svårt.

    SvaraRadera