torsdag 30 maj 2013

Rasist!

Integrationsfrågan upplevs som mycket viktig inför valet. Speciellt bland unga.
Den ligger på tredje-fjärde plats någonting... efter jobben, skolan och det vanliga.
Om jag hade fått opinionsfrågan "tycker du att intergration är en viktig fråga?" så skulle jag sagt Ja. Det tycker jag. Med det menar jag inte att vi har ett invandrarproblem i Sverige, vilket många tolkar populariteten som. Där emot kan jag skriva under på att vi har integrationsproblem i vårt land.
Det finns många politiska misslyckanden att lyfta upp. Att vi tagit emot för många människor från andra länder är inte ett av dem. Bostadssegregationen, bristande undervisning för både barn och vuxna, näst intill obefintlig krishantering och samhällsintroduktion, diskriminering på arbetsmarknaden är exempel på områden där det har brustit, enligt mig.

I ljuset av Sverigedemokraternas inträde i riksdagen och en ökad diskussion om integration, invandring och rasism har debatten lyfts till en ny nivå.
Jag började att skriva ett blogginlägg om "Uppdrag gransknings" program som sändes för ett par veckor sedan. Där journalisten Per Brinkemo kände sig uthängd som rasist av en annan journalist, efter att ha motsagt sig att det inte finns läs- och skrivsvårigheter hos somalier.  
Där musikern Stefan Gunnarsson (med det långa håret från "Så ska det låta") inte ville vara med i en lokal kampanj mot rasism och därför själv blev utpekad som rasist av tidningen Norrbotten-Kuriren.
Där den somaliskt födda journalisten Amon Abdullahi, tillsammans med Ekot-kollegan Kajsa Norell, gjorde ett repotage om hur unga män värvas till Al-Shabab av fristidsledare i Rinkeby. Och där efter utpekades som lögnare, av andra SR-kollegor som gjorde en rad repotage som skulle bevisa att det inte stämde. Amon blev utstött från sin familj och vill inte längre jobba som journalist, vill inte ens bo kvar i Sverige utan flyttar tillbaka till Somalia.

Amon Abdullahi

Jag påbörjade ett inlägg... men kom liksom ingenstans. Kan säga lite som Aftonbladets kolumnist Oisín Cantwell: "En granskning med vissa poänger. 'Konflikt' hade något faktafel och har rört ihop en del saker... Reportern var dessutom, glädjande nog, betydligt mer lågmäld än Josefsson då denne i vintras sprang runt på gator och torg utan att hitta fattiga barn. Men som underlag för långt gångna slutsatser om att medieeliten belägger obekväma röster med munkavle är tre besvikna människor och några misstag långt ifrån tillräckligt. Tacka fan för att tesen uteblev".
Jag satt lite med samma känsla. En utebliven tes. En överdriven diskussion inför programmet. Och Sverigedemokrater satt hemma och ropade Heja heja!

Idag nås vi av nyheten att en Moderatpolitiker skrivit en debattartikel om hur Husbyhändelserna berodde på "en för optimistisk och okontrollerad invandring".
Han fick där efter avgå från sin post. Liknande fall har varit många de senaste åren.

Låt mig vara tydlig med en sak! Jag tycker att det är fullständigt oacceptabelt av politker, journalister och andra yrkesgrupper som har ett riktat samhällsansvar att uttala sig rasistiskt!
Även om orden inte skulle vara så allvarliga, så finns det ett sammanhang att tänka på.
Det finns en mottagare. Utrymme för tolkning. Som exempelvis politiker har man ett stort ansvar för hur ens kommentarer tas emot av människor "där ute" och i vilka kontexter de sedan kan användas i.
DET måste man tänka på, innan man skriver en debattartikel eller uttalar sig i annan media (även social).

Den lite knepiga frågan är väll... vad är egentligen raististkt?
Att som statsministern betona att SVENSK lag gäller i samband med Husby... är det rasistiskt? Eller när han pratade om etiniskt svenskar?
Att som migrationminister säga att det inte är blonda och blåögda som gömmer illigala invandrare... är det rasistiskt?
Är det rasistiskt att säga att det finns läs- och skrivsvårigheter hos somalier?
Att inte ställa upp på en antirasist-kampanj om man får frågan?
Att göra ett repotage om terroristrekrytering i Sverige?
Att beskylla upplopp på invandringspolitiken?


Det är naturligtvis en svår gränsdragning. I frågan om somalierna, så menade Per Brinkemo (som arbetar med somaliska ungdomar) att om man gått tre år i skolan i hemlandet eller i en koranskola, lärt sig hela koranen utantill utan att kunna skriva ett enda ord, så räknas det som förgymnasial utbildning i Sverige. Han uppgav sig vilja lyfta problemet med deras läskunnighet och inte sopa det under mattan. Jag tycker inte att det gör honom till rasist. Men när man ser till den ökade diskussionen kring gruppen somalier, som många gånger blir väldigt obehaglig... de vill inte jobba, de tar hit hela sin släkt, lever allihop på bidrag, föder för många barn... bla bla bla!
När vi ser hur arbetsmarknaden har diskriminerat den här gruppen, deras förreningar har utsatts för attentat och så vidare... då hamnar inlägget om deras bristfälliga skolgång och okunnighet i ett sammanhang där det inte var tänkt att hamna.
Har Per Brinkemo ett ansvar för detta? Jag skulle säga att han har det.
Å andra sidan har han ju rätt... det är inte rimligt att det ska vara förbjudet att lyfta uppenbara problem. Att våra invånare kan läsa och skriva är givetvis viktigt. 
Och räknas en koranskola som utbildning, då anser svenska samhället att den personen inte har ett behov... det är ju redan uppfyllt! Klart att det är ett problem.

Men att dra den där magiska gränsen... det är inte lätt.
För mig handlar det om att inte beskylla individen för samhällsstrukturella och politiska misslyckanden. Att uppge mängden invandring som problemet till integrationssvårigheterna... det är inte okej. Det är inte okej att häva ur sig dumma kommentarer, utan tanke på eventuella konsekvenser. Det är därför jag tycker att sådana här inlägg är så oerhört svåra att skriva. Ibland kan jag uppleva känslor inom mig, som jag väljer att inte skriva om eller säga till vem som helst... för jag vet inte hur det kan tolkas av mottagaren. I detta har vi alla ett ansvar!

Avslutar med ett repotage jag hörde på P1 för ett tag sen...
En (också!) somalisk kvinna. Hon och hennes man arbetar heltid. Har tre barn.
En dag var hon och stohandlade. För att få vardagspusslet att gå ihop handlar hon en gång i månaden, en överfull kundvagn för att slippa åka och småhandla under veckorna. När hon ska betala står en gubbe bakom henne och säger (högt och tydligt!) "Ja där ser man hur mycket de kan köpa för sitt socialbidrag!" Han tog för givet att hon inte jobbade och att han kunde säga vad han ville... hon kunde väll ändå inte svenska. Hon beskrev förnedringen i detta, men hon sa ingenting. Ingen annan heller. Hon betalade och gick.
Jag önskar att, om jag stått i den där kön, bett gubben att hålla käften! Men jag vet inte om jag hade gjort det... tyävrr. Även om jag tycker att vi alla har ett ansvar, även där!


/Emelie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar