måndag 11 juni 2012

Till Sanna



Vad är det som bekymrar Sara Wehn?
Var våren inte blek och varm och lika ny som förr?
Var viljan inte hög och hård som sten?
Har nån sett vart hon tar vägen när mörkret rullar in?
Vart hon skyndar under gatlyktornas sken?


Hon kryssar över torget, men sen tar spåren slut.
Vad gör hon där när timman är så sen?

Var inte natten vacker, ljummen, tyst och still?
Var inte livet rättvist? Räckte tiden inte till?

Vad är det som bekymrar Sara Wehn?

Nu avgår sista tåget från en mörk och tom perrong.
Varför kan hon inte säga vad hon vill?
Luften är så tung inatt och gräset vått och svalt,
som andetag av vit Koonunga Hill


Fråga var hon varit och vem hon vart och sett,
ifall hon korsar torget en gång till.

Var jag inte ärlig?
Fanns det mer att ge?
Vad är det som hon gömmer, varför får jag inte se?

Vad är det som bekymrar Sara Wehn?

Hon skyndar ut ur porten med en ostörd hemlighet.
Jag lämnar inte vakan tills jag vet...
Vad är det som bekymrar Sara Wehn?


(L. Winnerbäck).

/Emelie

2 kommentarer:

  1. Det är en jätte fin text gumman. Jag vet att du saknar henne. Att du saknar henne mkt. Det är synd att det är som det är, kanske kommer hon tillbaka en dag.
    Å även om ingen kan ersätta Sanna så skulle du behöva en vän. En förtrogen. Någon du kan prata med om allt, nån du kan skratta med.
    Mike och jag räcker inte till. En människa behöver fler.
    Saknar dej väldigt mkt. Kram

    SvaraRadera
  2. Mmm.. är inte lätt det där med relationer.

    SvaraRadera