Toner av Lena Nyman

Den här har jag sjungit för min bebis länge, länge...
får se om den känns igen om en månad.

Vargen ylar i nattens skog,
han vill men kan inte sova.

Hungern river hans vargabuk,
och det är kallt i hans stova.

Du varg, du varg, kom inte hit,
ungen min får du aldrig.

Vargen ylar i nattens skog,
ylar av hunger och klagan.

Men jag ska ge'n en grisasvans,
sånt passar i vargamagar.

Du varg, du varg, kom inte hit,
ungen min får du aldrig.

Flickor och bikin?

Med en månad kvar som gravid har jag börjat prenumerera på Vi föräldrar. En riktigt bra tidning för alla småbarnsföräldrar. Intressant läsning, fint barnmode och praktiska vardagstips.
I det första numret som damt ner i brevlådan togs ett spännande och laddat ämne upp.
Bikini på små barn: okej eller inte?  


Jag skrivit ett inlägg i ämnet Små bikinis tidigare, men nu blir det lite favorit i repris!
Två bloggare under namnen Fnulan (för) och Lady Dahmer (emot) fick lufta sina åsikter.
Fnulan menade att det är naturligt för flickor att härma sin mamma och andra kvinnor i omgivningen. Att hennes dotter själv valt bikinin. Hon gör ingen koppling mellan plagget och sexualitet, ser inte problemet.
Lady Dahmer anser tvärt emot att det finns ett problem som består i vad bikinin representerar; sexualisering. Att visa "lagom mycket" hud och bröst. Hon menar att flickor redan från tidig ålder tvingas ta ansvar för pojkars nyfikenhet och att flickors sexualisering har blivit något normalt med kvinnliga kläder och kroppsspråk.
Att argumentera med att "de vill härma mamma" faller platt... för då skulle stringtrosor, bh och högklackat också vara okej.    

Jag kan visserligen se att flickor själva väljer bikinin.
De tycker att den är fin och vill gärna se ut som mamma, storasyster, moster och mormor. Men kan tycka att det är välidgt naivt (och lite korkat) av en vuxen kvinna inte se kopplingen mellan plagget och sexualisering. För mig är kopplingen självklar. Som Lady Dahmer säger... den handlar om att visa "lagom" mycket.
Å ena sidan ska man vara sexig. Brösten ska ligga fint under tyget, gärna lyftas upp lite. Se, men inte röra! Samtidigt så handlar plagget om att dölja. Inte exponera för mycket. Själv tycker jag att bikinin är ganska så obekväm. Hemma bär jag aldrig bh. Enligt samhällets alla normer har jag allt för stora bröst för att välja en topp utan bygel. "Lyftet" uteblir då helt. Resultatet blir att jag ligger ganska obekvämt i solstolen, då bygeln skär in i huden. Helst hade jag skippat överdelen helt och hållet, men det kan man ju inte göra!

I samma andetag som Fnulan "inte ser problemet" säger hon: "...men jag ser hellre att min dotter har bikinitopp än inget på överkroppen alls, om man nu ska se till risken för sexualisering av barn".
En kommentar som verkligen sätter huvudet på spiken. Trots ickefrågan om sexualisering anser hon att hennes dotters (3 år gammal) icke existerande bröst bör skylas för att andra inte ska se på henne som ett objekt.
Men något problem föreligger inte??!!
Jag vill förskona min dotter från den här galenskapen så länge det bara går. Det ska inte ligga på henne att ta ansvar för pojkars nyfikenhet! En flicka har inte mer bröst än en pojke, varför ska hon då skyla delar av sin kropp? Varför ska hon visa "lagom mycket"?

Man kan inte skylla på att "flickor härmas", utan att se problemet i det.
Det finns mycket som efterliknas. Att ta hand om barn, laga mat, städa, tindra med ögonfransarna. Klassisk socialisering som befäster könsrollerna in i nästa generation. Ligger det inte i min roll som mamma att reflerktera över detta?
Att vara lite kritisk?!   

Vad tycker ni?

Det var tänkt att jag skulle ta upp ett diskussionsämne till, som också skrevs om i Vi föräldrar; flaskmatning. Men det får bli ett eget inlägg längre fram.

/Emelie

Ljuvligt

Snodde dessa bilder från min mamma,
som får representera den helt underbara dag som var igår.


Titta vilken fin mamma jag har!


Solsken

Mammatid

Hundpussar

Lillasystermys

Havet

Grillat



Är magen verkligen så där stor?!


/Emelie

Var ligger rimligheten i detta?

 

I söndagens partiledardebatt (SVT) diskuterades den enorma skattesänkning som regeringen genomförst för att "få unga i arbete". Arbetsgivaravgiften för anställning av personer mellan 18 och 25 år. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet menar att det är en värdelös reform och att avgiften åter behöver höjas.

Löfven refererade till Albert Einstein som sa "galenskap är att göra samma sak om och om igen och ändå förvänta sig olika resultat varje gång".

Fridolin liknade regeringens jobbskatteavdrag vid att gå till läkaren gång efter gång och få samma medicin utskriven vid varje besök. När patienten kommer på sitt femte återbesök vill läkaren skriva ut medicinen en gång till!

Alliansen går så klart till motattack. "Nya" moderaterna eller inte... att sänka skatter är vad de gör bäst. Tar från de fattiga och ger åt de rika. Lööf vill skrämma upp väljarna med att de Röd-Gröna vill "chockhöja" skatterna.

Låt oss tala om något skrämmande...

 

Vad har notan på den minskade arbetsgivaravgiften hamnat på?
Svar: 14 miljarder kronor årligen (av de 180 miljarder som reducerats bort totalt de senaste åren).  
Forskare och ekonomer varnade för att reformern skulle kosta mer än den smakade.
Det gjorde den också. Enligt IFAU (institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) kostar varje jobb mellan 1 och 1,5 miljoner kronor.  
 
Nu är de fösta vetenskapliga studerna gjorda, för att utvärdera den svindyra reformen.
Resultaten visar precis det som många experter befarade, nämligen att det inte är särskilt många unga som har fått något jobb (mellan 4000 och 6000 personer totalt).
Det har kostat alldeles för mycket pengar, för den minimala effekt som givits. Man räknar dessutom med att effekten kommer att minska ytterligare med tiden, trots att kostnaden förblir den samma.

 
 "Det är dags för en ny medicin", säger Fridolin.

För är det rimligt att...

...skattebetalarna ska betala 1,5 miljon per jobb?

...hundratals miljarder kronor tas från vår gemensamma välfärd för att främst gynna de med en lön som överstiger det dubbla av vad jag tjänar varje månad?  

...skola, vård och omsorg nedmonteras till förmån för ett femte jobbskatteavdrag?

...mina skattepengar ska gå till att kapitaliser tjänar storkovan på sjuka människor?

...mina skattepengar ska gå till att Solsidans invånare hyr in en bartender till grillfesten?

...gå emot forskning och expertis på punkt efter punkt? Gång efter gång?

...Fredrik, Göran, Anni och Jan ska få fortsätta att "leka affär" (som Jonas Sjöstedt uttryckte det) med våra pengar?


Är det rimligt?!
Eller är det dag för en ny medicin?

/Emelie

Hemliga yrkesdrömmar

Om du skulle arbeta med något helt annat än vad du gör idag...
vad skulle det vara då?

Jag har varit sjuksköterska i snart ett och ett halvt år. Tvärt emot vad man kanske kan tro av alla mina arga sjukvårdspolitiska inlägg, så älskar jag mitt yrke.
Är väldigt, väldigt stolt över min legitimation. Det är därför som jag känner ett ansvar att höja min röst. För mina kollegor, patienter och för yrkesrollen. Egentligen vill jag inte göra någonting annat än att vara sjuksköterska. För att få in brödfödan alltså.
 
Ibland kan jag ändå drömma mig bort...
 
Från att jag var barn till för bara några år sedan hade jag en dröm.
En dröm om att bli journalist.
Jag hade inte tillräckligt bra betyg, så jag fick söka mig till Media och kommunikationsvetenskapliga programmet. Väl där så slocknade min glöd.
Kanske hade det varit annorlunda om jag kunnat komma in på Journalisthögskolan istället... jag vet inte. En kombination av att jag blev nykär och att kurserna handlade mer om annan typ av kommunikation än den mediala, fick mig i allafall att tappa sugen.
Och så började jag fundera... vad ville jag efter högskolan? Ville jag verkligen samma sak nu som tidigare? Resa jorden runt för att bevaka det senaste? Jobba dygnet runt för att vinna kriget om tidningsutrymmet? Sälja in mig själv hos de stora redaktionerna?
Var det fortfarande det jag ville?

Jag valde en annan väg. Kom fram till att det var trygghet jag ville ha. En fast lön.
Jobba med människor. Komma hem till man och barn. Och det ångrar jag så klart inte, men ibland kan jag fundera på hur det hade varit att ha skrivandet som yrke.
Nej, jag skulle inte vilja bli utrikeskorre. Den där hjältedådsrollen har jag lagt åt sidan.
Men en annan, mer lugn och trygg form av journalistik, det kan fortfarande locka.
Jag kan även ha tankar om författarskap. Att skriva fiktivt. Problemet är att jag inte är tillräckligt bra på att skriva. Om jag har en riktigt bra dag, kan jag få till en hyfsad debatterande text, men skönlitterärt... där har jag allt för stora luckor.
Jag kan lockas av att studera svenska på högskolenivå. Att plugga mig till en bättre teknik. Går det?
Jag kan lockas av att i allafall försöka skriva en roman, bara för att se hur långt jag kan ta det.

Även om jag älskar mitt yrke, så kan jag drömma mig bort hur jag sitter där på mitt kontor. Med ett organiserat kaos på det gamla robusta skrivbordet. Det står placerat framför ett fönster. Utanför ser man bara hav. Sand och vatten. Där sitter jag och skriver mina debattartiklar, krönikor, romaner.
Att få jobba hemifrån, styra över min tid. Nå ut till människor. Beröra. Påverka.

Men hur ofta går sådana drömmar i uppfyllelse? Ens med en journalistexamen och särskild begåvning i ryggen?
Nej... vad är väll en bal på slottet? Jag får fortsätta slita bland urinflaskor, bukdrän och spypåsar för 22 000 kronor i månaden.
Komma hem klockan 23 och gå upp klockan 05 (men jo, jag älskar det!) 
Styra över sin egen tid? Jobba hemifrån? Vem kan göra sånt?

/Emelie

Modern sjukvård behöver inte vårdplatser

Tittade på "Debatt" igår. Vårdplatserna diskuterades. Det är inte riktigt bra för mig... jag får hjärtklappning. Jag blir sinnessjukt rasande på politiker som häver ur sig det ena korkade efter det andra. Som vägrar se. Vägrar lyssna. Och som dessutom lägger skulden för platsbristen på sjukvårdspersonalen!  

I programmet medverkade överläkare Stefan Branth. Han är känd från sjukhusserien "Sjukhuset" och adra tv-program. Han såg helt förstörd ut stackarn.
"Jag orkar inte med det, jag kan inte palla med det", sa han uppgivet som förklaring på varför han nu sagt upp sig från landstingsvården. Han berättade också att samtliga kollegor han gått specialistutbildning med, arbetar med annat än landstingsvård idag. Stefan är inte ensam om att "inte palla med".

En annan, väldigt duktig och vältalig överläkare i ortopedi medverkade. Arvin Yorollahi. Han är en av skaparna till den bok som ges ut i maj, som berör platsbristen och nedmonteringen av Sveriges sjukvård.

På andra sidan satt Birgitta Rydberg (Fp), styrelseledamot i SKL och landstingsråd i Stockholm. "Vårdskadorn leder till ett ökat behov av platser", menade hon på.
Arvin blev fullständigt rasande och menade att det var "extremt anmärkningsvärt" att ett landstingsråd sitter och säger att det är sjukvårdspersonalens fel att vårdskadorna ökar. Han menade (så klart) på att det är platsbristen som leder till vårdskador. Att patienter utlokaliseras på fel avdelningar, att läkare och sjuksköterskor inte hinner sitta ner och prata med sina patienter.
Det höll Birgitta inte med om, utan påtalade att "det är precis tvärt om".

Att hon har mage?!

3000 patienter dör i vården varje år, på grund av bristande vård. Arvin liknade det vid att två fullsatta flygplan kraschar varje månad år in och år ut, utan att någon reagerar.
Vårdskadorna kostar landstingen miljontals kronor varje år i förlängda vårdtider och utbetalda skadestånd.
Men att det främst skulle bero på "bristande rutiner och kompetens", som Birgitta menar på är verkligen extremt anmärkningsvärt.

Vidare påpekar landstingsrådet, som så många gånger förut, att sjukvården ständigt får nya resurser. Mer läkare, mer sjuksköterskor. Men sanningen är att Sverige har minst antal vårdplatser per invånare i Europa. Vi ligger på 2,7 platser per 1000. I krisens Grekland har man 4,9 och i Tyskland 8,3 (OFCD). Nedskärningarna bara fortsätter.
Stefan menade, mycket riktigt, att nedskärningarna leder till längre vårdtider och att forskningar har visat på att en beläggning på drygt 85 % är det optimala, för att få en kvalitativ vård utan vårdskador.
Birgitta kontrar dock med att en modern vård inte behöver sängplatser och drar exempel som starroperationer.

Det blir så pinsamt uppenbart att hon, trots sin position, knappt satt sin fot på en medicinsk eller geriatrisk avdelning.
 
Arvin sa att "vi inte vill ha världens snabbaste vård, utan värdens säkraste". Något som inte alls kan tas in av dagens politiker. Han tog även upp frågan om skattesänkningarna.  
180 miljarder kronor har försvunnit från skola, vård och omsorg de senaste åren.
Jag förstår faktiskt inte hur folk tänker... om man tar bort 180 miljarder från rikets kassa, hur ska våra barn, gamla och sjuka få hjälp? Ska resurserna ramla ner från himlen?
Hur fan är det möjligt för staten att sänka skatterna med dessa astronomiska summor och ändå "skjuta till resurser" som aldrig förr.

Svenska folket... det går helt enkelt inte!

/Emelie

Ropen skalla, välfärd åt alla!

Upp till kamp emot kvalen, sista striden det är, ty Internationalen åt alla lycka bär!

Ropen skalla, välfärd åt alla! Ropen skalla, rättvisa åt alla!

Nu får krisen vara slut, nu ska Fredrik Reinfeldt ut!

Vi vill leva, utan Reva!

Rösta borgarna, i papperskorgarna!



Det är roligt att vara Röd på 1 maj. De andra partierna får säga vad de vill.
Gårdagen var vänsterns dag... har alltid varit, kommer alltid att vara.

Som vanligt blåste det kalla vindar i Göteborg. Men solen var framme och det var (nästan) en helt blå himmel ovan oss. Det är något väldigt speciellt med 1 maj. Arbetarnas och vänsterns dag. Dagen då vi samlar oss.
Då man ser hur många vi är som strävar åt samma håll.
Dagen då hundratusentals människor runt om i landet använder sin rätt till demonstration, skänker en tanke åt de som inte har den rättigheten, som dör i kampen om den.

I år var det en speciell känsla... nästa år är det valår. Det kändes, vi kände det, i varje cell. Hoppet fanns där. Entusiasmen och viljan.
Det känns som att det finns ett slut på det här borgliga styret.
Nu får verkligen krisen vara slut!
Ett ljus i sikte, hopp om någonting bättre. Ett hopp om att mitt barn ska få någonting annat, något mer, än vad Reinfeldt och hans allianas har att erbjuda!

Vi såg inte Jonas Sjöstedt på Gustav Adolfs torg. Lyssnade lite grann på Byggnads ledare Johan Lindholm. Han pratade så klart mycket om bostadssegregationen, orättvisa löner och arbetsvillkor.
Han sa mycket bra saker, men jag tror (och tycker!) att 1 maj i Göteborg, ett år innan valet, kräver en mer känd person från S. För trots massorna i demonstationstågen och längst gatorna, så är det politiska engagemanget allt för litet. Att en sådan här viktig dag skicka fram Byggnads som huvudtalare i Sveriges näst största stad är liksom inte bra nog. Trots fina ord.

Men... jag har framtidstro. Jag tror att vi tar hem det här!
Frågan är i vilken konstellation. Sjöstedt har satt som krav att all vinst i välfärden ska förbjudas. Det är hans stora hjärtefråga. Det går Löfven inte med på. Vad händer då? 
Jag tycker om Vänsterpartiet. Kanske är jag egentligen mer vänster än sosse, men dagens högerorienterade samhälle klarar inte av en sådan politik. 
Det som i mina ögon är ganska så sunt, ses av allt för många människor som extremt.
Att gå till ytterligheterna.
Det Sverige som en gång var, finns inte längre. På gott och ont. Det finns inte längre ett tillräckligt folkligt stöd för den typ av rättvisa som Vänsterpartiet kräver. Kanske gör S och Mp bäst i att lämna V utanför den här gången? Jag tror att de två kan få tillräckligt stöd för att leda landet.
I förra valet såg vi hur sossar till höger om falangen skrämdes bort av sammarbetet med Lars Ohly. Det får inte hända igen! Allt för mycket står på spel..!

Det glädjer mig att vi ligger bra till i opinionen, nu måste vi upp lite till!
Det glädjer mig att Sd bara åker neråt och neråt.
Det glädjer mig att Mp åter är rikets tredje största parti.
Det glädjer mig att Kd ständigt ligger och vackar vid 4 % spärren.

Nu börjar det bli riktigt spännande!

/Emelie